 |
| Olseröd 24 september. Foto: Astrid Nydahl |
Nu är det hög tid att markera mot den nyfrälsta (?) nationalsocialisten och förintelseförnekaren Ingrid Carlqvist. Varför? Låt mig
förklara varför jag tror att man måste göra det, trots hennes ytterst ringa
betydelse. Med sina allt djärvare närmanden till Nordiska Motståndsrörelsen och
allt vad det innebär att anti-judisk propaganda, hets, hat och split har hon
allvarligt skadat den opinion som vänder sig mot islamismen, dess teologiska
och politiska förtryck och de allt vanligare terrordåden som mördar och
stympar.
Ingrid Carlqvist har sedan längre
förbrukat det lilla förtroende hon åtnjöt i kretsar som vänder sig mot islamismen. Det är skamligt av henne att fraternisera med den totalitära och djupt motbjudande nationalsocialismen,
som i sin hitleriska praktik förödde så många nationer, mördade så många
människor, civila som soldater och som organiserade det största folkmordet på
Europas judar i känd, modern historia, och som i sin svenska, förvisso lilla men dock lika motbjudande, krets bara vill "göra färdigt jobbet" som de säger. Vi vet alla vad innebörden av det är.
En annan sak: man jämförde under den tyska valvakan i svensk tv
Sverigedemokraterna med Alternativ für Deutschland, AfD i Tyskland (om valresultatet vill jag idag bara antyda att man måste skilja på hönan och ägget, det vi nu ser är vad jag kallar ägg-effekten, den kommer att låta tala om sig, återkommer). Men nu jämförelsen SD och AfD, SD och NMR.
 |
| Kierkegaard - ingen dussinvara! |
Jag tror det är helt tokig jämförelse. Sverigedemokraterna
är idag ett folkhemsnostalgiskt, socialkonservativt politiskt parti. Jimmie Åkesson
har förvandlat det parti han leder, och av rötterna från Bevara Sverige svenskt
syns ingenting till. Inte ett förfluget ord från Åkesson och hans närmaste i
Riksdagen (vad som sker i kommunala församlingar är en annan sak, men där
sitter å andra sidan b- och c-lagen ur alla politiska partier, med lysande
undantag, låt mig bara nämna Stefan Borg i Hörby – han är en man jag
respekterar högt, som den gamla översättare från ryskan och danskan och
kännaren av Kierkegaard han är, men också för det politiska arbete han utför mot importerad brottslighet och religiös intolerans och gettoisering, det finns länkar längst ner som är lärorik
läsning).
AfD är bland allt annat ett parti som vill
att tyskarna ska "sluta skämmas för våra soldater under andra
världskriget" och istället "våga vara stolta över dem". Invandrings- och islamkritik som också vill något helt tredje - något motbjudande och alltför välbekant tredje - ska framställas korrekt och utan förskönande omskrivningar.
 |
| Olseröd 24 september. Foto: Astrid Nydahl |
Jag frågar mig själv: har jag rätt eller fel i mitt antagande att
ett samarbete i riksdagen med Åkesson skulle kunna lamslå den värsta
anti-semitiska, nationalsocialistiskt romantiska extremhögerns aktivister, eller
i alla fall förhindra vidare och mer omfattande rekrytering från NMR:s sida?
Jag blev plötsligt osäker, men bara
för att Morgan Johansson nu säger att de är en och samma sak. Man ska förvisso
inte fästa sig allt för mycket vid det som en medlem av den politiska klassen
uttalar. Det är dock bekymmersamt av just det skälet att han markerar att varje
form av ”samverkan” i Riksdagen är uteslutet. Sedan Anna Kinberg Batra
tvingades bort från den rikspolitiska scenen undrar jag om det alls finns
någon som vågar tänka sig det.
Men påståendet att Åkesson och NMR är en och samma sak vill jag dock med
emfas tillbakavisa, det är lika obegåvat som att säga att Vänsterpartiet
under Jonas Sjöström dyrkar Stalin och vill bygga ett svenskt Gulag. Det som
sades och skrevs i svensk politik under perioden 1940 – 1990 är föga intressant
i dagens situation. Vi finge då fästa stor vikt vid det stora antalet
Hitlervurmande politiker i Sverige, från Bondeförbundet till Socialdemokratin
och Högern. Hur konstruktivt vore det?
Vi ska misstro varje politiker. Det är
min utgångspunkt. Ytterst är partiväsendet orsaken till den. Men vi måste vara förmögna att se de individer som kan erbjuda
något av eventuellt värde i våra ofta erbarmliga vardagsliv, oavsett vilket parti de företräder.
***
Om Stefan Borg som förläggare (Nimrodförlag)
Om
Stefan Borg som lokalpolitiker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar