söndag 24 september 2017

Pascal Bruckner om sin Hitlerbeundrande far - och romanen/filmen Bitter Moon

En av många laddade scener i Bitter Moon

Låt mig återvända till Pascal Bruckner. Närmare bestämt till en artikel från Tablet Magazine med titeln My Father, the Anti-Semite:

“Your father is the only one who ever succeeded in taking advantage of the Jews. I don’t know how he did it.” So Pascal Bruckner’s father René said one day to his grandson. The father remained a fanatical follower of Hitler even 60 years after the Nazi downfall. The son went in the opposite direction, toward friendship with French Jewish intellectuals like Alain Finkielkraut, and a partnership with Roman Polanski (Bruckner wrote the novel on which Polanski based his movie Bitter Moon). Bruckner’s first marriage was to a Jewish woman, his second to a Belgian of mixed Jewish and Tutsi ancestry. And so Bruckner’s father, his head still in the Fascist clouds, was treated to Jewish and mixed-race grandchildren.
Pascal Bruckner i Tablet Magazine

Nå, vad är nu detta? Ni som läser sådant jag plockar av Bruckner har kanske tänkt i en helt annan riktning. Det skulle jag tro och jag behöver inte ens säga i vilken riktning jag tänker eftersom det är uppenbart.
These days Bruckner, the celebrated French intellectual, has been thinking about his father, the anti-Semite. The elder Bruckner died in 2012, and now Bruckner has published a book in France, Un bon fils (A Good Son) about their relationship. 
“Anti-Semitism was his fuel; it’s what made him live and get up every morning. From the beginning of his adult life to the end, hatred of Jews was his reason for being,” Bruckner told me when I interviewed him this spring in Houston, Texas. “When I was a kid, the word ‘Jew’ was pronounced every day, for breakfast, lunch, and dinner,” Bruckner added. “As he was very violent and mean to my mother, I eventually started to identify with the people he hated.”

Parentesen ska vi nu återvända till: (Bruckner wrote the novel on which Polanski based his movie Bitter Moon). Jag är, till allt annat, en passionerad cineast, det är en egenskap jag delar med andra jorden runt. De flesta människor jag möter tror att jag hänger över en bok eller ett manus i datorn dygnet runt. Det stämmer inte. 

Varje kväll året runt försöker jag se en bra film. Det lyckas förstås inte alltid. Jag hyr mycket film. Men vi har under årens lopp här hemma byggt upp ett tämligen omfattande cinematek. Till det kan man alltid återvända. En av de filmer som skakat om mig rejält och som jag därför återvänder till är Roman Polanskis film Bitter Movie. Den bygger alltså på en roman av Pascal Bruckner. 

Har du tid och lust behöver du inga pengar. Du kan se trailern här, och hela filmen finns gratis på nätet, men man måste registrera sig för att få tillgång till den (och det är skälet till att jag tog bort den här i bloggen, här ska registreras så lite som möjligt). När jag ser den filmen tycker jag mig ana något som djupt präglat Bruckner sedan barndomen. Jag kan ha helt fel, men så slår mig tanken. Det är under alla omständigheter som det är mycket dumt att inte ha sett. 

***


Trailern för Bitter Moon:







2 kommentarer:

Lars-Erik Eriksson sa...

Thomas, lova att du ser "The comfort of Strangers" 1990(?)Paul Schrader med Rupert Everett, Helen Mirren och en diabolisk Christopher Walken.
I samma anda förstås: "Don't look now", 1973 Nicholas Roeg med Julie Christie o Donald Sutherland.
Temat för alla tre filmer kan sägas vara contafobi eller reaktionsbildning och exemplifieras bäst med personen som står vid fartygsrelingen och länge stirrar ned i det mörka okända och väldiga tills skräcken blir så stor att hon hoppar.

Thomas Nydahl sa...

Stort tack Lars-Erik, har just köpt sista exemplaret i lager av The comfort of Strangers på dvd! Ser ytterst lockande ut.

Passar på att nämna Tanners Den vita staden för dig. Den finns dessvärre inte att köpa någonstans. Men man kan ramla över den ibland på nätet. Det är ett mästerverk med Bruno Gantz i huvudrollen. Ack, Lissabon som vackrast och melankolin/fartygsrelingen/ensamheten som bäst skildrad. Ska fortsätta botanisera bland dina tips, med tacksamhet