Fredagens viloplats, med förhinder

Telefonfoto: Thomas Nydahl

Vi kom till Landön som vanligt. Den lilla platsen nere vid havet var ockuperad av ett långt ekipage. Tyskregistrerad stor bil med gigantisk husvagn. Jag svor några ord om tyskarnas missuppfattningar av vad allemansrätt är. 

Vi kom upp jämsides och blev då stoppade av en ung man. Runt honom lekte tre små barn. De hade helt enkelt bosatt sig där för semester. Jag förklarade för honom att det inte var tillåtet men att det 200 meter längre ner för vägen låg en stor campingplats. Vi kom att skratta åt situationen. Han hanterade allemansrätten utifrån principen "står det ingen förbudsskylt så är det tillåtet". När jag förklarade för honom att en annan turist förra sommaren stulit förbudsskylten rann det ut i sanden.

Vi körde vidare till Landöns hamn. Längst ut satte vi oss. Det var paradisiskt med ett näst intill stilla hav, god solvärme och helt tyst. Bra blev det. Och den unga, tyska familjen får väl njuta över helgen eftersom vi ändå tänkt oss till Korsholmen istället. Ja, jag ska i november minnas den ljuva september.