Två söndagar i rad är minst en för mycket. Det hade varit bättre med en helt vanlig måndag, för då hade jag haft TLS och Guardian med posten. Grått är det, och grått hade varit att föredra. Petra Rhodin skriver intressant och tankeväckande om min nya bok i sin blogg Ord och jord .I brist på postutdelning idag får jag istället för TLS fortsätta läsa Yang Mus dikter i det vackra urval som Göran Malmqvist gjort: Den gröne riddaren (Tranan). Den boken återkommer jag till, förstås, men visar ett litet smakprov, med dikten Mitt första liv:
Hur kommer det sig att jag känner tidvattnet i mitt blod
och den mest ödesdigra perioden i mitt tidigare liv
helt uttryckslöst, och lätt, slå på mitt hjärta när det slutat banka
grundstött på en månbelyst strand
Det måste vara den ensamma själen
jag känner så väl, blek
nästan genomskinlig och alltid punktlig, som just nu
närmar sig på stranden där jag står
Så var det bestämt i mitt förra liv, när vi vandrade
längs denna dristiga, viljestarka och oändliga bananpalmskog
Hur kunde jag då säga att det kvittade om den föreställningen
godtogs eller inte - en förkänsla av den annalkande höstens kyla
Det måste vara det svarta paraplyet som droppar vatten
på min jacka
hon står där trofast, ryggen vänd mot den strålande
morgonrodnaden, lyfter handen och torkar sig i ögonvrån
för att hindra tårarna att falla i mitt hjärta som har slutat banka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar