Om sharia. Kort utdrag ur boken om Black Country.

Sedan ett par dagar arbetar jag med frågan om shariadomstolar och extremiströrelsers krav på att sharia ska gälla i hela det brittiska samhället. Det mesta jag skriver om utspelar sig förstås i Black Country, där min bok har sitt centrum. Men här vill jag visa ett kortare avsnitt som börjar i London.

*

Sommaren 2011 började brittiska islamister sätta upp klisterlappar som förkunnade att sharialagar gällde i de stadsdelar där budskapet fanns. Det löd: ”You are entering a Sharia-controlled zone – Islamic rules enforced.” Det började i London ( i stadsdelar som Waltham Forest, Tower Hamlets och Newham) där lyktstolpar och busshållplatser tapetserades med det hotfulla och uppfordrande budskapet.

I dessa zoner, sa lapparna, förbjöd man spel, musik, alkohol, pornografi och prostitution samt rökning och droger. Enligt predikanten Anjem Choudary från den förbjudna organisationen Islam4UK, ingick kampanjen i den långsiktiga, strategiska strävan att också i England skapa det Islamiska Emiratet. Enligt predikanten har den brittiska regeringen pekat ut 25 enskilda områden i landet där islamismen är ett stort problem. Just där, säger Choudary, ska vi agera för att skapa shariazonerna. Där kommer man inte att acceptera ”den västerländska civilisationen”. Inte ens umgänge mellan könen betraktas som tillåtet.

I vissa stadsdelar hotas redan nu kvinnor med våld om de inte bär slöja. En representant för Quilliam Foundation, James Brandon, säger att dessa ”taliban thugs” inte är representativa för befolkningen i områdena, och att deras verksamhet bidrar till klyftor och splittring (Daily Mail 28 juli 2011). Man måste ändå fråga sig huruvida de har ett stöd från "den tysta majoriteten" av muslimer i området.

En månad senare, i augusti, skriver The Telegraph om verksamma sharia-domstolar i Birmingham. Här koncentrerar man sig på civilmålen, som hustrumisshandel och skilsmässor. Shariadomstolen sammanträder en gång i månaden i Birmingham Central Mosque. Ordförande är Dr Mohammed Naseem, han sitter bredvid imamen Talha Bokhari, och Amra Bone, den enda kvinnan som sitter i en sharia-domstol i England. Naseem råder en misshandlad kvinna, Jameela, att ”för barnens skull” försöka uthärda och upprätthålla skenet.

Michael Nazir-Ali, före detta biskop i Rochester, född i Pakistan, har länge kritiserat bruket av sharia. Han menar att deras främsta uppgift är att upprätthålla orättvisor mellan muslimer och icke-muslimer, mellan män och kvinnor.

Alan Craig, en före detta Newham-politiker, som bott 30 år i området, upprörs över att han inte i en enda butik numera kan köpa icke-halalmat. Han möter inte längre kvinnor i slöja, de flesta är klädda i heltäckande niqab med svarta handskar. Inte ens i de sekulära brittiska skolorna frångår man muslimska regler. Alldeles oavsett andra omständigheter vägras barnen vatten och mat under Ramadan.

I närheten av Newham ligger Leyton, hemmakvarter för Islamic Sharia Council, en organisation grundad 1982 som styr över ett dussintal shariadomstolar landet runt. Det finns uppskattningsvis hela 85 stycken totalt. En av männen i organisationen, Dr Suhaib Hasan, vill att man i landet inför två av sharias kanske mest motbjudande inslag: stening av otrogna kvinnor och stympande av händer på tjuvar. Jim Fitzpatrick, parlamentsledamot för Labour, menar att shariadomstolarna tar ”strypgrepp på de muslimska delarna av samhället och bidrar till en islamiseringen”.

*

Framöver kommer jag att lägga ut kortare avsnitt som detta ur boken under arbete. Jag menar att det kanske är viktigare än någonsin att nu utifrån fakta skriva om dessa fenomen. Skälen skulle vara lätta att redovisa, men jag nöjer mig för stunden med att konstatera det.

*

Eftersom Levon Helm avled av sin strupcancer igår torsdag, vill jag att vi hedrar honom med denna fina och sena version av The Weight: