tisdag 17 maj 2011

Konsumismen och dess motsats.

Konsumismens kanske viktigaste byggsten är den att skapa behov och att sälja det onödiga och icke behövda. När jag står på Åhléns pappersavdelning för att betala mitt lim frågar expediten: ”Får det också vara en magisk handduk idag?” Jag hörde henne ställa samma fråga till kunden framför mig, men tänkte naivt att jag inte skulle få den. Det fick jag och svarade därför trött: ”Nej, varken idag eller imorgon.”

På ICA Maxi vid stadens utfart är principen densamma. Man måste nu gå genom den stora huvudingången för att kunna handla mat. Poängen är att man därför passerar leksaks-, parfym-, blomster, kläd-, bok- och skivavdelningarna först. Hur många prylar därifrån hamnar i kundvagnarna hos människor som gått in för att handla ost och äpplen? Det finns förstås ingen statistik. Inte heller på utfallet av godisförsäljningen just i höjd med kassorna.

Allt är väl och cyniskt planerat. Inget i den här vardagen är tillfälligheter. Minsta hylla är inbyggd i ett system av beräkningar. Allt handlar om profiten. Ändå går jag där för att göra min månadshandling, vilket skedde idag. Dagarna mellan den 19:e och 26:e varje månad kommer man inte fram bland människomassorna. Utbetalningar av barnbidrag, sjukbidrag, pensioner och löner bestämmer massans storlek. Utbetalningarna går direkt in på ICA:s konto.

När det är gjort andas jag ut. Det är gjort nu. Vi kan lyssna till Loudon Wainwright III i lugn och ro, som vi gjorde på Gamla Väster i Malmö 1970. Homeless och Over the Hill.




Foto: U.W. Finland.

4 kommentarer:

annannan sa...

Jag känner på mig att du hellre skulle handla i saluhallen i Porto, fast man inte kan passera ett stånd utan "quer alguma coisa, amor".

Men magiska trasor, hör dom inte hemma på Sjöbo Marknad?

Thomas Nydahl sa...

Anna, i själva verket tror jag att det är andan från Sjöbo marknad som genomsyrar våra städer idag: krängandet av meningslösa ting.

annannan sa...

Det är vad jag tänkte när jag skrev det också.

Å andra sidan får ditt inlägg att tänka på sådant som inte förflackats. Åtminstone tycker jag att Rufus Wainwright inte står papap efter. (Tack för länkarna, hade inte hört pappa Wainwright tidigare)

Thomas Nydahl sa...

Ja både pappa Loudon och mamma Kate är/var fantastiska artister så det är kanske inte så konstigt att båda deras barn också blev det. Rufus är fin, men jag tycker ännu mer om Martha.