söndag 15 maj 2011

Andra söndagstanken.

I ett tafatt försök att hitta en bättre begagnad soffa hamnade vi i Tyringe. Det var där jag tillverkades hösten 1951 av det nygifta paret Ylva och Gösta Nydahl. Vi hittade ingen soffa. Däremot fin surkål till dagens korvmiddag, lite konstnärsmaterial till ett av barnbarnen som fyller år snart, och lite kontorsmaterial till mig. Vi stannade just vid Tyringes infart och njöt av den postmoderna, rostangripna utsikten. Nog är detta Sverige, så som vi känner det: nedlagda fabriker och stadsfestivaler?

2 kommentarer:

Bodil Z sa...

Den översta bilden här påminner mig om vyerna från min vandring i det zagrebska utkantsområdet vid Savica: samma trötta skorstenar bland buskar och sly som pekar mot skyn, samma master upp mot ingenstans. Skillnaden är väl att Savica-området har fler liksom udda komponenter: zigenska bostäder i fabriksrucklen, naturreservatet som "nahtlos" ("sömlöst") övergår i övergivet industrilandskap och rekreationsområdet för krigsveteraner...

Thomas Nydahl sa...

Tack Bodil, jag läste din fina text och såg dina bilder idag. Ja, kanske har det gått ännu längre utför där du är. Där finns ju också, i kombination med den industriella avvecklingen, allt som hände med kriget. Rosten i kombination med kulhålen.