tisdag 3 maj 2011

Christa Wolf: Vad blir kvar? (1990, Norstedts förlag 1991, översättning av Margaretha Holmqvist)

Christa Wolf, man måste få ställa frågan så här lång tid efteråt: Vad blir kvar? I din lilla roman finns det en sak jag undrar över: varför är texten dubbeldaterad (juni-juli 1979 och november 1989)? Är det verkligen så att du skrev texten redan 1979 och dolde den i mer än tio år? Du säger att det inte var dags att tala fritt, att du saknade språket? Av all litteratur jag läst från Sovjetunionens underkuvade länder är det en sak jag lärt mig: det var inte en fråga om tidpunkt eller fria ord, det var en fråga om huruvida man skulle tjäna och leva gott.

Christa Wolf hade rykte om sig att vara Partiets kvinna. Hon sades tjäna och leva gott. Var det så. I romanen ger hon en helt annan bild. Hon är övervakad. Säkerhetstjänsten Stasi har koll på varje steg hon tar. Utanför hennes hem parkerar bilar med två män i. Deras ögon ser allt. Hennes hem är också rent fysiskt, in över trösklarna övervakat.

"Idag, det visste jag, vore det ännu för tidigt. Men skulle jag veta när det är så dags? Skulle jag någonsin finna mitt språk?" frågar hon på första sidan. Jag har en stark känsla av att tiden rusade ifrån henne. Det blev aldrig dags. I DDR kunde/vågade/förmådde/orkade hon inte tala. Hennes fria språk fanns inte. Det är med all säkerhet en efterkonstruktion. Skulle jag klandra henne för det? Absolut inte. Rakt tvärtom.

Men hon bar på en uppenbar rädsla för det fria språket. "Eftersom det var så banalt: Oron. Sömnlösheten. Viktförlusten. Tabletterna. Drömmarna." Banaliteten bestod kanske i att det var så många som fruktade det fria språket, som led av samma saker som hon. "Det skulle väl gå att skildra, men vad skulle det tjäna till?"

Ja, Christa Wolf, det finns anledning att fråga: Vad blir kvar? Om det återstår en enda liten gnutta kunskap räcker det. Om DDR ger oss en insikt i det totalitära tänkandet är jag nöjd. Jag inbillar mig att Wolf menar just det.

*

I september utkommer Christa Wolfs Änglarnas stad (Stadt der Engel oder The Overcoat of Mr. Freud) i översättning av Aimée Delblanc på Norstedts förlag. Det finns alltså skäl att återkomma i ämnet.

2 kommentarer:

JCB sa...

Ja, jag är helt enig med dig. De frågor du ställer till texten - och till henne - måste ju ställas. Och de är ännu obesvarade. I Tyskland fick den här boken förödande kritik. Man trodde inte på henne och många fann uppsåtet (att framställa sig själv som utsatt och förföljd) opportunistiskt.

Det intressanta är att höstens bok fångar upp just den här tiden. Det är tidigt 90-tal och Christa Wolf är i USA. Officiellt har hon ett stipendium, i verkligheten är hon på flykt undan det förgångna. Rent litterärt är det faktiskt inte illa alls. Och framförallt är självkritiken mycket mer trovärdig.

Thomas Nydahl sa...

Tack Jens Christian! Jag ser fram emot att få läsa höstens bok.