lördag 14 maj 2011

Birgitta Boucht för barnbarnen.

"Det här är en bok om en berömd poet och hennes katt. Poeten hette Edith, katten hette Totti."

Så står det på baksidan av Birgitta Bouchts nya bok i serien Lättläst på Lärum-förlaget. Boucht är finlandssvensk poet och prosaist, bosatt i Helsingfors. Hon är en av mina vänner sedan länge. Den nya boken fick jag som läsning för barnbarnen. Jag är säker på att de kommer att tycka om bekantskapen med Edith Södergran och hennes katt. Nu är ju detta en LL-bok, och därmed är den tänkt att kunna läsas av fler än barn och barnbarn, till exempel åldringar, utvecklingsstörda, invandrare, poesiälskare i allmänhet, kattvänner..

Boken innehåller dessutom en avdelning av Södergrans dikter, man kan bland annat läsa denna:

Varma ord, vackra ord, djupa ord...
De är som doften av en blomma i natten
den man icke ser.
Bakom dem lurar den tomma rymden...
Kanske de är den ringlande röken
från kärlekens varma härd?

Den här katten, Skrållan, träffade jag själv idag.

1 kommentar:

Anonym sa...

Thomas, så här såg en dikt till dig ut:

Nu är kastanjens blad så stora
att de darrar i kvällsbrisen
Trädet vaknar ur sin sömn,
som en gammal björn
Det fryser! Nyss fick det utstå hetta!

Dess villkor liknar människans
Vill du sova? Ingripa? Stå utanför?

När kastanjen fått blad
kan fåglar gömma sig i den

Fågeln, björnen blev en symbol för dig, och din både bekännan-de prosa och litterära-politiska blogg vilka kunde vara läsaren ett skydd och skapa en kritisk gemenskap. Men dikten ville säga något mer, den bad mig lyssna. Och det blev en strof till, som möjlighet:

Nu är kastanjens blad så stora
att de darrar i kvällsbrisen
Trädet vaknar ur sin sömn,
som en gammal björn
Det fryser! Nyss fick det utstå hetta!

Dess villkor liknar människans
Vill du sova? Ingripa? Stå utanför?

När kastanjen fått blad
kan fåglar gömma sig i den

På natten sjungande, sjunger någon
– sovande minns du dagen

Fåglarna blev en ny symbol, för dagens goda stunder. Men de kunde också tolkas som att någon tackade för att ha fått en stund av insikt och vila.

Gunnar Lundin