lördag 14 maj 2011

Barnbarnsdag bland de levande och de döda.

Alfons grav i Västra Vram.

Mina barnbarn finns både bland de levande och de döda. När vi idag firade Ebba på tioårsdagen, var det en självklarhet att först besöka Alfons grav och sätta ljus hos honom. Alfons var Ebbas favoritkusin därför att de låg så nära varandra i ålder. Hos Alfons var det idag vårstädat och smultronen som hans dagis har planterat på baksidan av gravstenen smyger sig allt längre fram med en spröd och vacker grönska. Alfons bilar står vid sidan av graven och alla hans pirater finns där.

Ebba till vänster med dockor och kompis.

Ebba fyllde tio redan igår, men uppvaktades av oss alla idag. Av mina sex barn var fyra närvarande, av de tio barnbarnen var sju med. Också Ebbas yngsta bror Hugo, han som lider av Alströms syndrom, firades av mig och A. eftersom vi inte kan vara med på hans sexårskalas nästa helg. Han fick det han brukar få. Bilar, traktorer och tåg är hans favoritleksaker. Till hösten ska han börja Silviaskolan i Hässleholm, en skola som bara tar emot barn med dövhet och andra hörselproblem. Hugo tycker det är häftigt att alla barnen där har hörapparater. Han är inte helt glad för sin egen än, men med tapperhet bär han sina mörka glasögon alltid (för att skydda de ögon som så småningom kommer att sluta fungera helt).

Hugo packar upp dagens billast.

7 kommentarer:

Hanne H sa...

At få børnebørn... det er et stort mystrium for mig, der stadig ingen har.
Har ingen længsel.
Hvad er det der sker?
Hvilken åbenbaring?
Afventer i ærbødig tavshed.

Inre exil sa...

Hanne - att få barn är ett mirakel, att få barnbarn är ---- jag hittar inget ord, men stort är det.

Kenneth Karlsson sa...

Thomas. Du får mig att gråta. Igen.

annannan sa...

Så fint. Smultron på graven, kan inte tänka mig något finare. Fast bilarna och piraterna är kanske viktigare för Alfons.

Inre exil sa...

Kenneth och Anna, tack till er båda.

Smultroninitiativet kom från hans dagis som ligger mitt emot kyrkogården. När hans gamla kompisar där brukade gå ut i skogen tog de alltid vägen om hans grav för att säga hej. Nu är de inte dagisbarn längre, Alfons skulle bli nio i år.

Thorbjörn N. ( W.M) sa...

Hej.
Har själv en son som dog i ung ålder i en tragisk olycka som berör mig starkt än i dag! Trotts alla dessa år!.............
Man tänker liksom flera år framåt vad man ska uppleva tillsammans, man är bara rent av lycklig och glömmer alla dessa faror som finns! Så när olyckan var framme och sonen dog, dog jag också invändigt i själen! Chocken, sorgen och smärtan glömmer man aldrig! Man har inte vågat prova på igen. Och när man senare blev cancersjuk, ville man bara bort från alt. Det var då en liten hund dvärgpinscher som inte var perfekt skulle avlivas, men i korthet så att säja, så bärgade vi livet tillsammans! Tyvärr så blev den också cancersjuk. Sorgen är påtagligt! Och när man hittar kärleken igen, så inser man att allt är försent! (tror jag). ……………………………………..

Inre exil sa...

Torbjörn N, stort tack för din fina kommentar! Livet har ständiga överraskningar för oss.