måndag 30 maj 2011

Dröm och verklighet.

Det som inte ryms i världen får istället finnas i drömmen. Den del av mig som var ständig resenär finns kvar som ett minne och som en dröm. Senast i helgen talade jag med människor som skulle resa till Grekland. Jag drömde om kall Retsina och varm sol, men jag nöjer mig med det. Inte ens Retsinan köper jag hem. Också när andra planerar sin Budapestresa i juni väljer jag att stanna i drömmen. Jag vet att de kommer att bli väl mottagna där och jag vet att jag delvis finns med. Men jag ser allt på distans, så slipper jag både flygplatskonsumismen, flygandets vedermödor och den stress som varje sådan förflyttning innebär. Sedan rätt många år tillbaka kan man inte ens veta om Öresundståget här ifrån till Kastrup kommer fram. Alltför ofta är det spårproblem, nedfallna ledningar, havererade lok eller brist på lokförare som sätter stopp. Skulle jag sätta mig i dessa hermetiskt tillslutna tågvagnar och låta den världen hota mig ? Jag nöjer mig med drömmen om Budapest, trots att jag vet, att om jag väl hade förmått mig att resa så hade jag fått finnas bland vänner där. Nu får jag så att säga finnas som en hälsning till dessa vänner genom andra. Det kommer också att fungera. Ungerskt vin får jag dricka vid ett annat tillfälle.

Foto: A. Nydahl.

3 kommentarer:

Klinkmann sa...

Thomas, kommer när jag läser detta att tänka på något Horace Engdahl beskrivit i sin essäsamling Meteorer, nämligen en utpräglat ”turistisk upplevelse” som han inte ens själv upplevt, annat än via läsning och användande av sin egen fantasi, ankomsten till den lilla tyska staden Eltville vid Rhen. Engdahls text avslutas med raderna: ”När jag säger att jag drömmer om att resa till Eltville betyder det inte att jag har någon avsikt att stiga iland på bryggan framför tornen. Jag drömmer om att resa dit – det är hela saken. Eltville, jag vet ju redan allt om den staden”.

Thomas Nydahl sa...

Tack Sven-Erik, det var verkligen ett fint citat. Ungefär så tänker jag mig det. Men har aldrig dragit den yttersta slutsats som Engdahl gör.

Klinkmann sa...

Jo, ungefär så förstår jag också Engdahls text: resande och drömmande ligger oerhört nära varandra, griper in i varandra och förstärker varandra. De finaste - alternativt de mest oroande - resorna gör man kanske i dagdrömmen, i fantasin, i den nattliga drömmen ...