Blogger har legat nere hela dagen. Dessutom har företaget snott en massa blogginlägg världen över. Jag fick rekonstruera mitt inlägg om Anders Johanssons nya bok om Vilhelm Moberg. När nu tekniken fungerar igen är det fredag kväll, vinet är redan i glasen och det är dags att koppla av. Jag ville egentligen bara säga att jag debuterat i en mycket fin gammal finlandssvensk tidning idag. Ny Tid som utkommer en gång i veckan. Imorgon lär jag väl ha samlat tankarna igen. Denna fredag den trettonde har också sin egen poäng, då både en son och ett barnbarn fyller år.
Bilden visar bara en fjärdedel av hela uppslaget i Ny Tid. Det är min essä om kulturen vid stupet de publicerat, den som börjar så här:
I Gerald Murnanes novellsamling Sammetsvatten finns det en gripande berättelse om en författare som besöker ett antikvariat. Författaren börjar samtala med innehavaren, en man som resignerat bara stirrar ut på regnet. Innehavaren säger att han är en av de sista av ett döende släkte: ”Det skulle inte finnas några butiker som den här om fyrtio år. Om människorna då ville bevara saker som en gång funnits i böcker skulle de bevara dem i datorer, i miljontals små kretsar på kiselchip i datorer”. Den melankoliska stämning som utmärker alla berättelserna i denna vackra bok övergår i berättelsen om mannen på antikvariatet i nattsvart pessimism. Tänk om han har rätt? Tänk om vi lever i bokhandelns och antikvariatens sista skälvande minut? Det finns mycket som talar för att det är så. Hur förhåller vi oss då? Det kommer inte att räcka med att ropa på bojkott mot nätbokhandlare som nästan stryper de små förlagen med sina krav på extremt vinstgivande rabatter. Framtiden finns under jorden, bortom marknaden, utanför det gängse. Framtiden har alltid funnits där. Redan på skrivmaskinens tid såg vi hur litteraturen spreds från stencilapparaterna direkt hem till läsarna. Denna samizdatkultur var nödvändig i de diktaturer som härskade i Europas ena halva, men fick också genomslag i den andra halvan i form av stenciltidskrifter och enkelt producerad litteratur. Den digitala tidsåldern har inte försämrat möjligheterna för en sådan underjordisk international. Rakt tvärtom ter sig möjligheterna idag så stora att vi kanske medvetet och med större ansträngning måste ta ett steg tillbaka för att sedan ta, ja minst två framåt. Ner under jorden, in i orden, genom texterna!
6 kommentarer:
Ha! Ja, visst är det lustigt ändå, att vi lever i en så rationell tid, och ändå - fredagen den trettonde ... jag har också blivit av med ett inlägg, och flera st kommentarer, som jag kunde läsa häromdagen, men nu är borta ... Kommer de tillbaka, när fre 13 blir lör 14 ... fan trot!
Grattis!Kan man läsa den tidningen på internet?
Blogspot snodde kommentarer hos mig- och jag undrar ju om jag får dem tillbaka...?
Jag lka in från deras hjälpsida- så att besökare som kommenterar inte ska tro att jag raderat deras inlägg.
Har det ned fredag 13 att göra??
fa'n tro't...
Til lykke med de to! Håber på god fortsættelse.
Og ja, jeg bliver gerne underjordisk,overjordisk eller på andre måder usynlig, for at bevare muligheden for at lave en understregning eller en kommentar i margen af min bog eller stencil, som jeg så opsøger og genlæser senere i ro og mag.
Och därför är det så viktigt att det finns bloggar som din. Hur ska vi annars få kunskap om böckerna vi kan köpa vid sidan av marknaden? Tack och lov är det ju inte censur som råder, det går bra att sprida nyheterna över hela världen.
Analysen påminner mig väldigt mycket om det den gamle marxisten Uld Modin (även han Ny tid-skribent) brukar framföra; kulturen degenererar. Han ser det dock som att det är en period som föregår stora samhällsomvälvningar, före revolutionen degenererar helt enkelt den härskande klassen vilken tar sin form i ytlig "folklighet"
http://www.nytid.fi/2011/03/upplosning-dekandens-och-historien-som-en-spiral/
Tack till er alla.Era kommentarer inspirerar mig. Alltid.
Skicka en kommentar