Igår bestämde jag mig för att lämna Facebook.
Det är en helt kort tid jag varit med där och ser det mest som ett misslyckande.
Jag
har sårat människor, uttryckt mig illa och låtit vrede spilla över. Jag
säger uppriktigt förlåt. Jag uppförde mig mycket illa, så som jag gör
när jag trängs in i ett hörn.
Sedan hjärtstoppet för två år sedan har jag förändrats mycket negativt, både mentalt och fysiskt.
De
två nya sjukdomarna är tunga att bära. skulle besöket på mammografin
dessutom visa det jag fruktar allra mest, manlig bröstcancer,är jag nära
att helt ge upp.
Varför är man alls ute på nätsidor som dessa?
Svaret är enkelt: man vill ha ett umgänge, man vill lära och utvecklas. I
mitt fall är det dock för sent. Mitt liv går mot sitt slut.
Bilden är avsiktligt val. När jag är på vän neråt ser jag ut så här. Jag vill uppriktigt sagt inte resa mig upp igen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar