Gick vid havet, vilsen och ledsen. Kroppen stänger av viktiga funktioner, själen kämpar för jämvikt.
Utanför mig är himlen blå.
Vi delar bil. Allt får jag av henne.
Hemma igen står alltid sjukdom i kontrast till tv, litteratur, vegeterande.
Maten är inte i centrum men när midnatt närmar sig unnar jag mig tre skivor ost och tre skivor skinka till tre glas portugisiskt rödvin.
Skammen ligger under sängen. Jag ovanpå.
Överlevandet är en ny epok som är att följa med ner i slutet.
Jag vill inte. Jag har inget att sätta emot, mer än havsvyn. Räcker det?
LIVSMEDELSBOJKOTTEN MOT BUTIKERNA PÅGÅR, GLÖM INTE DET
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar