 |
| Landön i fredags. Foto: Astrid Nydahl |
Jag var mycket nära katastrofen i fredags kväll, då eländet i min kropp nådde en farlig gräns. Då fattade jag beslutet - och ångrar det inte för en sekund! - och bad att få en flaska vin. Det blev en Periquita Reserva. En film sattes i dvd:n, och kvällen skulle börja.
Först blev jag lite lugnare, så avtog smärtorna och jag kunde njuta resten av kvällen. Gick till sängs vid midnatt och sov som ett barn några timmar. Vid uppvaknandet var helvetet tillbaka, så sömntablett fick göra resten av jobbet.
Den enda dröm jag minns är kuslig, som ett varsel. Jag tar bussen in till stan, promenerar den korta vägen till Galleria Boulevard, går in i deras parkeringshus och tar hissen upp till översta våningen. På taket hittar jag rätt plats och kastar mig mot marken. I drömmen blir det svart, på samma sätt som när mitt hjärta stannade. Jag har lyckats, äntligen är det motbjudande livet över.
I dag ska jag skriva ett väl genomtänkt kondoleansbrev till Hans Boijs son. Det blir mycket sådant skrivet i år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar