ISMAIL KADARE KËSHTJELLA - BORGEN
Igår läste jag ut en bok, som
skamligt nog stått oläst I min bokhylla i 51 år. Anledningen till att
denna nu kom fram var att en dansk litteraturvetare hade fått tag i
boken i engelsk översättning och hade kopplat dess innehåll, där vi
upplever striderna mellan albanerna och de osmanska turkarna på
1400-talet, till dagens politiska spänningar mellan västvärlden och
Mellanöstern.
Kadares bok är grym, salt och tankeväckande. Albanerna
har ingenstans att ta vägen, de kämpar där de står mot en skoningslös
fiende. Med en väldig armé och moderna vapen belägrar osmanerna den
albanska borgen. De försöker hitta albanernas vattenledning och lyckas
slutligen med hjälp av en vit häst. Biologisk krigföring med råttor ger
däremot ett svagt resultat beroende på albansk vaksamhet.
Utan att kunna genomföra den avgörande stormningen av det albanska fästet tvingas osmanerna tillbaka för att göra ett nytt försök följande år.
Djärvt
och oväntat har Kadare valt att att beskriva belägringen från angriparen
sida. Albanska kommentarer inskränker sig till mindre rutor. Det är en
aning knepigt att få grepp om osmanska militära och civila
befattningshavare i en jättearmé, från befälhavaren Turhan Pascha till
den krönikör, som ska skildra sultanens armés härlighet och glans på
slagfältet men som möter obehagliga realiteter i stället.
Ute ur
natten och dimman kommer så albanernas ledare Gjergj Kastrioti
Skanderbeg från bergen och gör blixtattacker mot turkarna.
Spänningen hålls uppe i berättelsen.
Anknytningen
till det dagsaktuella går jag inte in på. Men den självuppoffring och
det hjältemod vi möter i boken ger många tankar.
***
En omfattande text som rekommenderas. Bland annat påpekas att Kadare omarbetade romanen sedan han flyttat till Paris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar