tisdag 12 september 2023

Johanna Vernqvist: Poeten Gaspara Stampa. En kvinnas röst i renässansens kärlekslyrik (Appell förlag)

 

"Omöjligt är förmodligen uppdraget/ att stiga högre än vad man får och kan..." (ur sonett 13 av Gaspara Stampa)

 

Det omedelbart slående med förlaget Appells böcker är den estetiskt höga nivån. Kort uttryckt: de ger ut mycket vackra och inbjudande böcker. Johanna Vernqvists bok om renässanspoeten Gaspara Stampa (1523–1554) är sannerligen inget undantag.

 

Jag tillstår att Stampa både som person och som poet var hittills okänd för mig. Vernqvist leder mig in i en kultur som är oupphörligt fascinerande och visar på hennes förbindelser bakåt till centrala gestalter som Sapfo (630 f.Kr – 570 f.Kr), Petrarca (1304-1374) och Michelangelo (1475-1564).

 

Dikterna som ingår i boken är tryckta både på italienska och svenska. De flesta översatta av Johanna Vernqvist själv, men här finns både äldre och helt nya översättningar av annat som är citerat i boken (Petrarcas dikter är t.ex. hämtade från Göran O. Eriksson och Ingvar Björkeson 1955 respektive 1989).

 

Stampas diktverk Rime utgavs 1554, sex månader efter hennes död, men det skulle dröja ända fram till 1700-talet innan hennes verk utgavs igen.

 

Man kan bara buga sig för denna intressanta och tankeväckande bok.

 

Förlagets presentation:


Gaspara Stampas (1523–1554) dikter utgör ofta ögonblicksbilder och handlar om förälskelse och längtan, svek och begär. I sin samtid jämfördes hon med den grekiska antikens poet Sapfo och hyllades inte bara för sin lyrik utan även för sin musikaliska talang och vackra sångröst.

 

Hon tog intryck av föregångare som Francesco Petrarca, men överskred också sin egen tids litterära och sociala konventioner och gav gestalt åt Amors krafter på ett nydanande sätt. Gaspara Stampas verk visar släktskap med Michelangelos konst och poesi, och här finns kopplingar till skrifter av den kvinnliga filosofen och poeten Tullia d’Aragona som försvarade kvinnors rätt till sexuell och romantisk autonomi. 

 

Gaspara Stampas poesi kan läsas som inlägg i tidens samtal om kärleken och dess väsen, samtidigt som hennes diktarröst berör och väcker viktiga frågor än i dag.