Ingenting kan försvinna så snabbt som ett förtroende. Jag läser nu en memoarvolym som ger mig flera exempel på det. Eftersom jag inte vet hur jag ska skriva om boken låter jag den tills vidare vara anonym. Bokens författare hamnar i en situation där han behöver hjälpa sin vuxne son, som befinner sig på resa i gränstrakterna mellan Pakistan och Afghanistan. Han ringer därför upp en mycket känd före detta redaktör på en av våra största tidningar, och av honom får han svaret att han borde ringa upp Jan Myrdal och be honom om goda råd. Just den man som försvarat de stora folkmördarna och som bokens författare under många års tid polemiserat emot! Där försvinner ett förtroende och plötsligt öppnar sig en djup klyfta mellan de två personerna. Hur skulle de efter detta kunna samtala i tron att de delade en fundamental syn på demokrati och despoti?*
När jag läser om de gripna i Berlin - bombingrediens-köpare precis som den norske massmördaren - kan jag inte låta bli och undra om de läst olämpliga bloggar eller om det rentav är en tjock grön bok som inspirerat dem.
Foto vid Skånes sydkust, utanför Ystad, sommaren 2010, TN.
