I mitt arbete med Black Country-boken har jag ägnat mycket kraft åt att försöka skildra hur olika representanter för samhälle, kultur och religion ser på den multikulturella ideologin. Så låt mig visa hur de brittiska judarnas företrädare,
rabbi Jonathan Sacks beskriver problematiken:
”Multikulturen hade de ädlaste motiv, dess avsikt var att skapa ett tolerantare samhälle där var och en, oavsett hudfärg, ursprung eller kultur skulle känna sig hemma. Det blev precis tvärtom.
Det första folk som prövade multikulturen, holländarna, var också det första folk som ångrade den. Princeton-sociologerna Paul Sniderman och Louk Hagendoorn fann att holländarna förespråkade tolerans och var motståndare till multikulturalism. När de tillfrågades vad skillnaden var, svarade de att toleransen bortser från skillnaderna medan multikulturen gör stor sak av dem vid varje enskilt tillfälle.
Multikulturalismen är en del av ett större europeiskt fenomen av moralisk relativism, en doktrin som blev inflytelserik som ett svar på förintelsen. Man menade att moraliska ställningstaganden var tecken på ”en auktoritär personlighet”. Moraliska ställningstaganden betraktades som första steget mot fanatism. Men moralisk relativism är i själva verket nådaskottet för civilisationen. I en relativistisk kultur finns det ingen moralisk konsensus, bara en kollision mellan olika ståndpunkter, där den mest högljudda vinner.
Där står vi idag. Extremisterna får all uppmärksamhet och rubrikerna, och de blir förebilder för unga människor. Eftersom det saknas en nationell identitet som de kunde känna lojalitet med, blir det aldrig fråga om en prövning. Fenomenet som tidigare var ovanligt är nu vida spritt i Europa, nämligen att barn till invandrare är mer fientliga gentemot värdlandet än deras föräldrar var, och de känner sig mer främmande för dess värderingar.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar