Ny vecka. Nya veck i pannan

Foto: Ulrika W, Finland.

När måndagen både kommit och gått är det dags för mig att fira en viktig bemärkelsedag. Just som jag planerar för den stannar jag upp och frågar mig själv, om sådana dagar verkligen ska firas, eller om de ska beklagas.

Med födelsedagar som är ens egna är problemet obefintligt. Jag har varje år beklagat dem, eftersom de bara markerat att jag kommit ett år närmare min egen förintelse.Två sådana har jag dock gjort fest av för mina närmaste: fyrtioårs- och sextioårsdagen.

Men på tisdag är det inte en födelsedag som ska firas. Det är något helt annat och kanske bra mycket viktigare. Tankarna snurrar runt. Det gör minnena med. Och allt förenas, som genom en smal tratt, i nuet. Här och nu står jag inför den 28 augusti 2012, vilket varken är mer eller mindre än 18 år efter den 28 augusti 1994, året som började som en katastrof och slutade som en vacker saga.

Jag gör ett försök. Vi får se vad det blir av det.

***

Värt att notera: under den gångna helgen fick jag in tre nya sponsorer, varför totala antalet nu stigit till 29! En till, så är allt i land. Dessutom anmälde sig en handfull köpare av den kommande boken.

***

I DN kan jag idag läsa en text av Julia Svensson där det bland annat heter:

"Det finns en del oangelägenheter med att bo i staden mellan broarna, som den kallades fram till 1980." 

Det är helt i sin ordning att inte kunna svenska språket. Men att man kan publicera texter som denna gör mig både arg och ledsen. Jag ser det varje dag i en eller annan tidning. Den hyllade generationen kan inte sitt eget språk.