"Det dummaste upproret i historien"

I nya numret av TLS anmäler Maria Golia sex böcker om "den arabiska våren". Jag fastnar genast för John R. Bradleys After the Arab Spring. How Islamists hijacked the Middle East revolts. Golia skriver att Bradely klär av myten om den arabiska våren som en folkens seger:

"When the gift of democracy is unwrapped it is the Islamists who will spring out of the box."

Nu nöjer sig inte Bradley med allmänt politiskt resonerande utan markerar en egen stark motvilja mot den retorik som västvärldens tröstat sig med. Han tar Tunisien som exempel, ett land där analfabetismen så gott som utrotats, där abort var tillåtet och sexualundervisning var obligatorisk i skolan. Det landet styrdes auktoritärt av Habib Bourguiba under en mycket lång frigörelseprocess från Frankrike, och den pågick i trettio år. Denna process hade kunnat fortsätta om hans efterträdare,

"Zine El-Abidine been less greedy and arrogant, his wife less ostentatious and her family less thuggish and opportunistic."

Tunisierna invände mot detta. Men vad fick de istället? frågar Bradley.

Bradley menar att den nye härskaren, islamisten Rashid Ghannaouchi, ledaren för Islamist Ennahda party kommer att leda landet bakåt mot medeltiden. Långt ifrån att ge folket makten kommer därmed "jasmin-revolutionen" att framstå som "det dummaste, mest kontraproduktiva upproret i historien."

När jag läser detta kan jag inte låta bli att tänka på Lina Ben Mhenni, som jag tidigare skrev om, och vars gripande skildringar av detta uppror ändå förblir en bild av frihetslängtan hos en yngre generation. Att de snuvas på friheten gör mig bara ännu mer övertygad om att varje folklig revolt förr eller senare manipuleras och kapas av någon ur härskarklassen, oavsett om den just då sitter vid makten eller om den står i skuggorna och väntar på sin tur. Det har inte minst den postupproriska situationen i Egypten och Libyen visat. Och i repris går samma tragiska drama vidare i Syrien, där wahhabiter, salafister och gudskrigare lovar massorna "frihet".