|
Henry Miller i en situation han säkert betraktade som motsatsen till vanärandet av livet. |
Henry Miller skrev i Den luftkonditionerade mardrömmen, (Gebers 1948, översättning av Sten Söderberg) om sin kritiska syn på de moderna samhällena utifrån främst exemplet USA. Han tog där upp en rad olika fenomen. Några av kapitelrubrikerna skvallrar om vad, till exempel "Den bedövade själen", "Hitler och hans muralmålningar", "En ökenråtta" och "Goda nyheter! Gud är kärleken!", så låt mig bara bjuda på några korta avsnitt ur den sistnämnda essän (som ju främst handlar om det faktum att människan överskattar sig själv, gör sig till "Gud"):
"Denna galna verksamhetsiver som har oss alla, rika och fattiga, svaga och mäktiga, i sitt grepp - vart för den oss? Det finns två saker i livet som det förefaller mig som om alla människor åstundade och mycket få uppnår (eftersom båda tillhör den själsliga världen) och det är hälsa och frihet (...) Vi har degenererats, vi har vanärat det liv vi sökte upprätta (...) Våra förfäder kom och sökte en undanflykt från sina förtryckare och de började med att förgifta indianerna med alkohol och veneriska sjukdomar, med att våldta deras kvinnor och mörda deras barn. Livets visdom, som indianerna besatt, den föraktade och bespottade de."
2 kommentarer:
Underbart foto! Och, âh, vad jag älskade hans korrespondans med Erica Jong som ung kvinna (bâde hon och jag dâ, läserskan). Uppmuntrande! (och, om fotot kan fâ in endel pâ fel tankebana, otroligt hejaropande vad gällde den unga, modiga kvinnan).
Man bugar sig!
Skicka en kommentar