fredag 3 augusti 2012

Cykelturer inne i centrum. Fredagskänsla.

Borttappad och funnen. Olseröd i juli. Foto: AN
Veckan avslutades med en rekordlång cykeltur idag. I kraftig motvind (som fick mig att längta efter hemfärdens medvind) cyklade jag på nya cykelvägen under E22 upp till Hammar och vidare till Centralsjukhusets apotek, där jag kunde hämta en ny laddning cellgifter och psykofarmaka. Det tog lång tid, köerna var rejäla. När det väl var gjort cyklade jag vidare in till stadskärnan, ville se det sista av Resecentrum som nu nästan är helt riven. Därifrån har jag de senaste sexton åren - precis så länge som den funnits - gjort mina resor, både i landskapet och ut i världen. När anläggningen byggdes kallades den Sveriges modernaste. Nu ligger det mesta i grus.

Inne i stan kedjade jag fast cykeln med dubbla lås och gick för att köpa den andra medicinen på Systembolaget. Staden log i kapp med solen idag. Utanför Domus, också det snart rivningsklart, satt människor med kaffe och samtal. Stadens makthavare har drabbats av storhetsvansinne och beslutat att det ska byggas en gigant vid namn Östra Centrum där Domushuset nu står (bredvid Resecentrum). Det är förstås så i alla svenska städer nu. Ju mindre de är, desto större gallerior ska byggas. Till glädje för vem? Inte för Kristianstads centrumhandlare i alla fall.

När eftermiddagen började gick jag ner i källaren för att konstatera att den nya varmvattenberedaren var installerad. Den här gången var vi utan varmvatten bara i tre dagar och det var inga problem. Det verkliga problemet är, att Kristianstads vatten är så kalkrikt att det förstör alla apparater.

Innan jag fortsätter min fredagsstädning hinner jag läsa en brittisk tidningsartikel om hur en ung kvinna mördats av sina föräldrar för att hon var alltför västerländsk. Läs och lär. 

När kvällen kommer ska jag se en bra film och fortsätta läsningen av en ny bok om folkmordet på armenierna. Den återkommer jag förstås till. Önskar er alla en fin augustihelg! Och bjuder på en jazz- och sambaartist som är något alldeles särskilt, Eliane Elias: