Så såg det ut hemma hos oss på Delsjögatan 8, Bellevuegården i Malmö.
Innan jag gav upp allt hopp om min födelsestad Malmö hyrde jag och min familj en lägenhet i bostadsområdet Bellevuegården. Huset var nybyggt, vi blev första hyresgäst i lägenheten. Det var vi lyckliga för. Vi hade tre barn och behövde en modern trerumslägenhet. Dessutom ville jag av sentimentala skäl bo nära barndomskvarteret på Lorensborg, bara ett stenkast bort.
Vi kom dit 1976. Vi stod ut till 1981, sedan flydde vi för alltid. På de fem åren hade Bellevuegården börjat förvandlas till normal-getto. Brottsligheten, knarket, de ständiga stölderna av våra cyklar och mopeder, liv och larm i husen och på gårdarna, knivslagsmålet i trapphuset, blottaren på lekplatsen, heroinisterna i grannlägenheten, den stigande känslan av oro och vantrivsel drev oss därifrån. Vi hamnade i en mycket liten by utanför Tollarp. Och vi har blivit den här trakten trogna, också våra barn och barnbarn.
Bellevuegården var ett område som skapades som motvikt till allt som som Rosengård och Kroksbäck stod för. Idag är Bellevuegården samma elände, sedan många år.
3 kommentarer:
Thomas, jag läser och begrundar dina tankar om Malmö. Det är en stad jag aldrig haft ett varmt förhållande till. Med Köpenhamn över sundet är Malmö för liten som metropol och som provinsiell kultur- och kommersstad ligger det Malmö i fatet att Lund är trivsammare.
När jag läser dina funderingar förekommer ofta kritik mot mångkulturen i samma veva som saknad av hemstaden. Du säger inte att problemet utgörs av mångkulturen, men det går att läsa dina texter så. Jag tror egentligen inte att det är vad du tänker, men jag vet förstås inte.
Jag vill bestämt hävda att det finns ett mycket större problem, något slags uppgivenhet och slapphet som en del av invandrarna integreras in i.
Det du skriver just här styrker den tanken. Mellan 1976 och 1981 blev bostadsområdet dig outhärdligt. Det var säkert inte till följd av invandringen av muslimer, som knappast hade kommit igång då.
Jag vet inte vad det är som går fel, men jag är övertygad om att det inte är invandringen som är grundproblemet.
Om man inkluderar den omfattande invandringen i begreppet segregation och därtill lägger begreppet rotlösthet så tror jag att man närmar sig en vettig analys av den förfallsprocess och atomisering (begreppet är Suzanne Brøggers) som vi bevittnar. Därmed inte sagt att det är enkelt att analysera. Men om man har en arbetslöshet runt 75% (som i Rosengård), en totalt frånvarande integration och därtill omfattande sociala, kulturella, religiösa och politiska avgrundsskillnader så har man väl bäddat för en situation som dagens.
Jag uppskattar dina funderingar, de är lika välkomna varje gång. Tack!
Jag håller med till viss del! Men har bott på Bellevuegården sen 1974 på Hålsjö och trivs ypperligt där!!!!
Skicka en kommentar