Vid varje besök på en begravningsplats slår mig tanken: vi går där i stillheten därför att det är lika självklart att de döda är döda, som det är för oss levande att vara vid liv. När jag besöker mitt barnbarn Alfons grav tänker jag på det, samtidigt som det finns en röst som viskar i mig att det varken får vara eller är självklart. Att ha ett dödsmedvetande är inte detsamma som att acceptera döden. Den kommer ibland när den borde hållas mycket långt borta.När jag läser Philip Tafdrups debutbok Cat Loves Sean ((Forlaget Spring), läser dikterna, ser på de vackra fotografierna, slår det mig gång på gång hur ledigt och fantasirikt han gör dessa gravvandringar. Han sitter ner på stenar, samtalar med de döda, ”lånar” namn och berättelser för en dikt. Och att sitta på gravens marmor blir en del av den egna livsberättelsen, i lika hög grad som sängen varifrån den älskade just stigit upp och fått de levande att le. Jag fäster mig också särskilt vid den dikt som berättar om en pojke som lägger en filt över sin sovande bror för att han inte ska frysa, något som Tafdrup så vackert menar är belysande för barnets förståelse av den egna dödligheten.
Philip Tafdrup är född 1979 och hans debutbok är både en fröjd för ögat med formgivning, bildkvalitet och tryck, och en mycket speciell vandring hos de döda. Samlingen föddes då Tafdrup bodde på Coogee Bay Road i Sydney, Australien. Det var i närheten av kyrkogården Waverley, och bokens undertitel lyder också ”Digte og fotografier fra Waverley”.Det specifika landskapet, den specifika kyrkogården med de konkreta namnen på gravstenarna, gör här Tafdrups vandring handgriplig. Vi vet namnen på de döda, han talar inte bara till omslagets Cat och Sean utan också till Sara, James, John, Catherine, Laurence och alla de andra. Jag tycker mig se dem inte minst i omslagsfotot (se ovan), där en gravskulptur plötsligt blir en människa av kött och blod, på väg ner i mullen, redan runt halsen och bröstkorgen omsluten av det eviga förmultnandet.
Här kan du läsa mer om författaren och boken. Och här finns en intressant intervju med honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar