Lajos Rafi: Ett under, slaget till marken (Brända böcker förlag, översättning Tamás Gergely och Ove Berglund).

Född 1970 och uppvuxen i en släkt av romska smeder har Lajos Rafi navigerat sig fram i livet som hantverkare och poet. Han är i dubbel mening en del av ett minoritetsfolk: som ungersk zigenare (hans eget ord) i rumänska Transylvanien och alltså tillhörig både landets ungerska minoritet och den romska i det ungerska. Redan utgångspunkten tycks svår att hantera, särskilt som hans egen far starkt ogillade diktandet. Hans motstånd kom sig förmodligen av rädsla för den fruktade rumänska säkerhetspolisen.

Rafi är plåtslagare och hans andra hustru syr traditionella kläder åt romska kvinnor. Från sina två äktenskap har han sex barn. Han har också alkoholiserats av sitt svåra liv, som trots dubbel yrkesidentitet inneburit periodvis bidragsberoende. I sitt förord till Ett under, slaget till marken skriver journalisten och författaren György Bajna, att Rafis dikter chockar läsaren, "vi vet ytterst lite, vi vill kanske veta ytterst lite, om den här verkligheten."

Rafis diktsamling, som i den svenska översättningen är nära nog fullständig, utkom på ungerska 2007. Tre ungerska intellektuella såg till att boken kunde utkomma med hjälp av en statlig institution i Budapest. Hans dikter föds och skrivs både på ungerska och den romani som kallas "lovari-dialekten". Det har inneburit att han är en särling och en utanförstående både i ungersk och romsk kultur, "man vill inte veta av honom".

Dikterna i den här vackra volymen är sannerligen drabbande. Korta, snärtiga, nästan aforistiska ibland, träffar de mig med sina bilder av ett liv på trots, ett liv mot alla odds. Låt mig ge exempel. Utifrån sitt eget hårda liv kan han säga: "För din skull gråter träden och gräsen,/ för din skull går jag i alkoholgraven", liksom han i den dikt som givit boken dess titel konstaterar: "Varje minut jag får/ är styvmoderlig godhet./ Ett under, slaget till marken./ Ett som gudarna formar/ på nytt i mig."

I Rafis poesi finns både ljuset och mörkret, livsviljan och undergången. Den skrivs utifrån ett till synes hopplöst läge, men blir redan i kraft av sin existens ett slags motstånd: "De ropar rakt in i mig,/ att jag är ingen./ Ändå sjunger jag/ min galna sång".

Det som utmärker bra poesi är att den skrivits trots svåra yttre omständigheter. Att Lajos Rafis poesi är en sådan, konstnärligt välformad och innehållsmässigt angelägen poesi råder det ingen tvekan om.