Nu drar Sydsvenskans godhetskvartett igång sin nya kampanj: Vi älskar Malmö. Se på dessa goda människor och glöm inte bort dem: Lotta Satz, kulturredaktören Rakel Chukri, godhetsprofeten, den överskattade och överbetalda kommentatern Heidi Avellan och Stålmannen själv, chefredaktören med rätt att bedöma hela världen efter Lundamallar, Daniel Sandström. Bara översteprästen själv, pressvärldens alltid specialinkallade alibi, Per Svensson, fattas.Har ni sett dem skriva sådana upprop förut? Har ni sett dem rita hjärtan i tidningen när människor dagligen utsätts för rån, kränkningar, misshandel, våldtäkt och mord? Har ni sett dem bry sig? Jag kan mitt Malmö och säger utan att darra på rösten att detta är den mediala överklassens nya sätt att hantera en verklighet de själv starkt bidragit till att skapa.
Malmö är staden jag föddes i, staden där båda mina föräldrar fötts, staden dit min farfar kommit från Köpenhamn, staden som gjorde en större krets av min släkt. Malmö är staden där jag tog mina första stapplande steg, på Rasmusgatan! Malmö är staden jag växte upp i. Malmö är staden jag bildade familj i, från den egna uppväxten på Lorensborg till livet som familjefar på Bellevuegården. Malmö var roten och vardagen för oss alla i familjen. Malmö är staden där mina barn växte upp. Malmö är staden jag älskade över allt annat. Men Malmö är också staden jag flydde därför att mina barn vägrade leka ute, för att nätternas inferno i förorten knäckte oss, för att våra cyklar och mopeder alltid stals, för att inbrotten gjorde vår tillvaro alltmer otrygg, för att rånen pågick i centrum, för att kvällsmörkret skrämde oss... Ja, vi älskade vår hemstad, men den stötte bort oss.
Jag minns fortfarande vår sista månad i Malmö: min fru räddade livet på en heroinist som fått i sig en överdos i grannlägenheten, en blottare stod och skrämde barnen vid sandlådan och ett knivslagsmål ägde rum utanför vår dörr. Visst kunde man ringa och få polishjälp, det fick vi, men det blev sista spiken i vårt Malmöliv.
Godheten känner inga gränser. Inte heller hyckleriet.
6 kommentarer:
Ha! Precis vad jag tänkte när jag gick in på sds hemsida.
Jag vet inte riktigt, kanske består deras vardag av att åka bussen (för miljöns skull, såklart)från Sydsvenskanhuset vid motorvägen hem till västra hamnen och tillbaks. De missar de där sakerna som stundtals gör Malmö till Sveriges skitigaste, mest segregerade r*vhål. Jag älskar en del av Malmö - jag älskar drömmen om vad Malmö skulle kunna bli. Att någon ligger och lurar med ett vapen i buskarna har sina orsaker. Det kan inget kollektivt kräftätande i augusti ändra på.
Läste förresten ut dina böcker, det tar tid för mig eftersom jag har mina läs-ickeläs-perioder. Men nu är de lästa och upplevda och jag tackar för att du valde att skriva dem!
Jag hörde Sydsvenskans Per Svensson på radion. Han tyckte att Malmö aldrig varit mer "attraktivt" än nu. Det enda inattraktiva var den nya s k "lasermannen", men han(?) kunde förklaras med det "tankeklimat" som SD "skapat".
Anmärkningsvärt med tanke på kriminalitetens utveckling. Jag såg en karta över stan där alla skottlossningar senaste året var markerade. För att inte tala om antalet vapen i cirkulation och våld mellan olika etniska grupper. Detta kallade Svensson "trams".
När väl "lasermannen" grips kommer Per Svenssons Malmö att bli paradiset på Jorden. Oavsett antal skottlossningar.
Jag undrar egentligen om Per Svensson och hans meningsfränder faktiskt tror på vad de själva säger? Hela skådespelet luktar som ett desperat försök att rädda det mångkulturella projektet även om det sker på bekostnad av sanningen.
Men det projektet har förstås alltid byggt på en lögn som de själva har skapat. När verkligheten idag hinner i fatt dem har de därför inget annat val än att fortsätta på den inslagna vägen genom att försöka manipulera folk med ännu större lögner i en naiv förhoppning om att ingen läser bloggar och alternativa nyhetsförmedlare via internet.
Angela Merkel behövs i Malmö.
Suck. Rakel Chukri är egentligen en klok no-nonsensetjej som inte brukar gå på sånt här strunt, men det är ju egentligen - som du antyder - Per Svensson som leder dansen på Sydans kulturredaktion och han är stenhårt sammnvuxen med med en del glatt mondäna idéer. Rakel är mest ett ansikte utåt, slapp hon Per S kunde hon säkert göra betydligt mer och bättre men honom kunde man ju inte neka att vara grå eminens. Så fort det händer saker är det ju han som skriver och uttalar sig, Chukri verkar mest sitta i möten.
Sen vill tidningen naturligtvis profilera sig som just Malmötidning och då blir det så här. Killarna från Lund (Bernsand och Ackfeldt) har fullständigt rätt i att idyllisering och facebookande inte hjälper ett dugg även om det ger hygglig PR till tidningen. Och att Malmös problem i hölg grad är en klassfråga.
Skicka en kommentar