Jag skriver, han/hon/den/det skriver. Han skriver i Indien. Jag/hon/den/det skriver i Indien.Inget kan vara enklare än så.
Det svåra, det verkligt svåra är att det jag skriver läses av människor som redan innan de börjat bokstavera sig genom texten bestämt sig för vad de ska tro sig läsa.
Bland dessa människor finns de av hat uppfyllda, de som tror att texter skrives för att läsaren ska kunna placera in den skrivande människan i det ena eller andra facket.
De sorterar, han/hon/den/det sorterar.
Jag tackar och bugar. Jag ser på bilden av mannen som skriver i Indien och jag tackar för det jag själv får läsa av det skrivna. Inget kan vara enklare än så och inget kan vara svårare.
Bilden, tagen av Marianne Grøndahl, fanns som omslagsbild på julhälsningen från Gyldendals förlag i Köpenhamn, julen 2007.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar