onsdag 30 november 2022

Bussen står stilla

Alla har åkt hem... men ingen tog bussen ty den kom aldrig. Foto: Astrid Nydahl


Vi är många på bussen när chauffören

stiger av, han ska bli avlöst men

avlösningen uteblir, han slår av motorn

och går med lugna steg därifrån.

 

Den nya kadern chaufförer är

inte de våra, de är östlig import nästan alla

och de har som tidtabell tagit med

sig den enda giltiga, Inshallah!

 

Ungdomarna på väg till skolan

stiger alla av, de börjar gå mot Söderport

Jag sitter kvar med käpp-beroende män

som jag själv, och kvinnor med rollatorer

 

Vi är många av den gamla stammen som

har både integrations- och anpassningsproblem

Arabisktalande är vi inte, arabisktänkande

blir vi inte på tre generationer än

 

I min stad rådde Balkankultur under

hela 1990 och 2000-talen; albaner, bosnier, serber,

kroater, makedonier och deras grannar

flydde från krigen till chaufförsjobben

 

Den fria världen släppte loss sin militära arsenal

i två av de viktigaste länderna och några till

Porten till Helvetet öppnades och

massflykten startade

 

Libyerna hade Kaddafis diktatur, nu inbördeskrig

och tre regeringar, syrierna och irakierna skulle

bli fria men fick ofrihet och ryska mordvapen

respektive amerikanska