Alla har åkt hem... men ingen tog bussen ty den kom aldrig. Foto: Astrid Nydahl |
Vi är många på bussen när chauffören
stiger av, han ska bli avlöst men
avlösningen uteblir, han slår av motorn
och går med lugna steg därifrån.
Den nya kadern chaufförer är
inte de våra, de är östlig import nästan alla
och de har som tidtabell tagit med
sig den enda giltiga, Inshallah!
Ungdomarna på väg till skolan
stiger alla av, de börjar gå mot Söderport
Jag sitter kvar med käpp-beroende män
som jag själv, och kvinnor med rollatorer
Vi är många av den gamla stammen som
har både integrations- och anpassningsproblem
Arabisktalande är vi inte, arabisktänkande
blir vi inte på tre generationer än
I min stad rådde Balkankultur under
hela 1990 och 2000-talen; albaner, bosnier, serber,
kroater, makedonier och deras grannar
flydde från krigen till chaufförsjobben
Den fria världen släppte loss sin militära arsenal
i två av de viktigaste länderna och några till
Porten till Helvetet öppnades och
massflykten startade
Libyerna hade Kaddafis diktatur, nu inbördeskrig
och tre regeringar, syrierna och irakierna skulle
bli fria men fick ofrihet och ryska mordvapen
respektive amerikanska