fredag 30 juni 2017

Kvävande monokultur i de ängsligas land


Jan Myrdal skriver inför sin nittioårsdag en intressant krönika, om sina och Rune Hassners filmer, där han bland annat diskuterar denna bild: ”Söndagen den 19 juli 1874, publicerade André Gill (Louis-Alexandre Gosset de Guines, 1840–1885) denna Madame Anastasie i sin icke kolorerade lyxupplaga avL'Eclipse utformad som själva sinnebilden för den nu ännu 2017 rådande rättänkande moraliska och politiska censuren”.

Nog är vi några stycken som undrar varför alla dessa krav på lika-tyckande drabbar också ett grundläggande fritt klimat. Sverige borde vara ett land där vi kunde tillämpa lagens bokstav och anda när det gäller åsikts-, yttrande- och tryckfrihet. Men hindren är historiska, "moraliska" och präglade av rädsla och misstro. I konfrontation med nygamla totalitära traditioner blir det ännu svårare. Jag kom att tänka på denna rad: 
I Sverige kom tyvärr Fyrisån att ersätta alla världshav. (Ur LedarsidornaErik van der Heeg den 25 juni).
Inför årets bokmässa - nej, jag kunde inte avstå från att nämna den - har vi sett samma spektakel som i fjol. Skillnaden är bara att det i år är avsevärt utvidgat till att gälla hela den litterära världen: myndigheter (jo, faktiskt, fråga Svenska Institutet), utländska kulturinstitutioner, förlag, tidskrifter, organisationer, författare och många andra. Handlar frågan om huruvida jag delar en eller annan publikations tankar, åsikter eller yttranden? Ack, om det vore så enkelt. För alla hycklare som gärna åker till Frankfurtmässan ("halvtidshumanisterna" från Svante Weyler till Bonniers, kallas de av Adam Cwejman i GP), och står på samma golv som Junge Freiheit borde det vara en skam att uttala sig om bojkott av Göteborg. Jag har bara sett en enda principiellt viktig debattext och den är skriven av Åsa Linderborg i Aftonbladet. Utöver den texten menar jag att Svenska PEN:s nya ordförande Elisabeth Åsbrink har helt rätt och att därför denna hennes text är avgörande för ett rimligt agerande. Hon skriver bland annat:
I stället för att tala om en tidnings medverkan på Göteborgsmässan, vill Svenska Pen tala om att åsikter och ord ska vara fria fram till gränsen för lagbrott, hur obehagliga de än är. Som författaren Salman Rushdie säger: din rätt att vilja slå mig går så långt som till den punkt där min näsa börjar.I stället för att tala om mässbojkott vill Svenska Pen tala om Natalja Sharina, chef för Rysslands enda statliga ukrainskspråkiga bibliotek, som dömts till fyra års villkorligt, anklagad för att ha tillhandahållit böcker av en förbjuden ukrainsk författare.
Som Salman Rushdie har jag hävdat en liknande ståndpunkt: gränsen går vid uppmaningen till eller användandet av politiskt våld. Vi vet vem som använder våldets språk och metod. De finns över hela det politiska spektrat.

Inga kommentarer: