onsdag 14 juni 2017

Ideologierna - igen

Foto: Astrid Nydahl
Jag läser hos Gunnel Vallquist (Steg på vägen, 1983):
Ideologier leder alltid vilse. En övertygelse föds, växer sig stark, man börjar omsätta den i praktiken. Denna första fas, själva starten och den inledande perioden, är rörelsens benådade tid.
Var och en kan känna igen sig. Lyckan att ha "funnit svar" är gemensam för varje människa som hittat dem i just en ideologi. Politikens, kulturens och religionens ideologier samlar inom en strängt definierad ram. Vallquist:
När framgången har nåtts börjar systematiseringen av både teori och praxis. Inspirationen ersätts av dogmatism, den fria insatsen av påbud.
Hon drar en slutsats värd att fundera på:
Slutsats: lita aldrig på en ideologi - den blir förr eller senare ett fängelse. När du satsar på en övertygelse: var inställd på att inte fortsätta tills målet är nått, eller ens utkristalliserat. Ett mål värt din insats kan aldrig nås.
Alltså: att inte fortsätta, att inte bli ideologins fånge. Om man låter sig fängslas, istället för att vända om eller fly, blir man övertygelsens predikant. Också vår tid ser predikanter överallt. De är inte alltid politiker eller religionsföreträdare. Men alltför ofta är de en kombination av de två, livsfarliga att försvara eller umgås med.