Valborg - med lästips
|
Foto: Astrid Nydahl |
Jag önskar alla mina läsare en fin och fridfull Valborg. Som helgläsning rekommenderar jag Fredrik Persson-Lahusens text under rubriken Första kapitlet på något alldeles nytt:
I samma stund som familjen
flyttade till Sverige började min tyska hustru uttrycka sin förvåning över att
konfronteras med profilerade politiker som kunde misstas för gymnasister, för
att inte tala om de oräkneliga nöjesjournalister som syns på kultursidorna i
landets prestigetidningar. Jag intog inledningsvis nationell försvarsställning,
invände att tidskrävande bildning och erfarenhet kanske inte väger fullt så
tungt här som i hennes hemland, men så har ingen heller sedan Refaat El-Sayeds
glansdagar fått för sig att pråla med doktorsfjädrar av tvivelaktigt ursprung.
I det tyska etablissemanget sker det däremot titt som tätt. Visst skulle det
vara kul att få lyssna till Ingvar Carlsson som politisk kommentator, men Altkanzler
Helmut Schmidt var egentligen rätt gaggig när han på slutet tyckte till om
världsläget i valfri tv-studio, även om kedjerökandet på tvärs mot alla förbud
var uppfriskande.
Innerst inne
förstod jag givetvis ändå vad hon menade. Att Svenska Dagbladet
häromåret sparkade ut stora delar av sitt kvalificerade kritikerstall hade inte
gått mig förbi och tiden i Berlin, med tyska tidningsbuntar till frukost,
gjorde att jag kunde nicka instämmande när Horace Engdahl tecknade Tyskland som
ett Sverige för vuxna. Att en lysande essäist som Per Landin inte har en fast
publicistisk hemvist är bara ett exempel på att den svenska offentligenheten,
tvärtemot alla populära påståenden om det myckna antalet medelålders män, tycks
rymma försvinnande få griniga gamla gubbar (och gummor).
Hela texten hittar man i Respons.