 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Det har varit en tid av dimmor och rimfrost nu. Landskapet har påmint om ett inre tillstånd av stiltje och eftertanke. Det har det goda med sig att man kan vila på steget, gå ner i ett lägre tempo, verkligen reflektera över vad som sker. En söndag som denna är skapad för sådana tillstånd.
Man kan i samma anda läsa dagens artikel av Mauricio Rojas:
"Tystnaden segrade, men känslan av obehag bara växte. Numera är det annorlunda, ty denna kontroll över våra känslor och åsikter har kollapsat, och allt fler har sällat sig till det parti som gjort invandringskritiken, motståndet mot det mångkulturella och folkhemsnostalgin till sina hjärtefrågor.
Vi kan givetvis tycka illa om denna utveckling, som håller på att rita om hela den svenska politiska kartan, men vi borde också begripa att det är varken SD:s eller Jimmie Åkessons förträfflighet som är drivkraften bakom den, utan våra egna tillkortakommanden och, inte minst, vårt översitteri. Vi har en politisk och kulturell elit som grovt misslyckats med att hantera invandringens praktiska utmaningar och likaså de utmaningar som berör vår sammanhållning och identitet som land och folk."
 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar