Imperier och kalifat. Vänta inget av det nya året...

Hatchards Bokhandel, London december 2015. Foto: Astrid Nydahl

Vad som är fascism och nazism idag strider de lärda och halvbildade om med samma frenesi. Putins vänner håller med honom om att Ukraina är ett ormbo för just fascister - ett argument som säljer som smör. Putins vänner finner vi både bland brittiska partiledare (som i fallet UKIP) och vissa nationalistiska krafter som inte tycks generas det minsta av den nya tsaristiska regimen i Kreml, eftersom den sammanfaller med drömmen om Eurasien.

 Men de krafter som ger Ukraina sitt stöd genom att helt förneka - aktivt blunda för - fascismens krafter, målar därmed in sig i ett hörn. Det hörnet kan beskrivas som ett nytt kallt krig, men det kan snabbt bli mycket varmt.

I samband med det förra EU-valet slängdes epiteten som bumeranger genom medlemsländerna - just som bumeranger för de kom alltid tillbaka till avsändaren. Något jag påpekat tidigare håller jag fast vid, och det är att några av de framgångsberusade nationalistiska partierna verkligen har rötter i den monumentala ondska som präglade deras hemländer under Andra världskriget. Jag behöver bara nämna pilkorsar-inspirerade Jobbik i Ungern, nationalsocialistiska Gyllene gryning i Grekland och samma andas barn i tyska NPD. 

S:t Pauls Cathedral, London i december 2015. Foto: Astrid Nydahl

Camden Market, december 2015. Foto: Astrid Nydahl



För mig är detta själva lackmustestet, och varje gång en antisemitisk attack äger rum i Europa - tänk Bryssel, tänk Paris eller varför inte på de lågintensiva versionerna i Malmö -  påminns jag om vad som faktiskt hände Europas judar under nazisters, pilkorsares och andra totalitära regimers epok. Att glömma det vore att förhålla sig likgiltig till det som alltid är ett pågående hot och som tämligen snabbt kan eskalera till något större och farligare. 

Vi går inte in i ett nytt år som duvungar. Vi vet ungefär var vi har dem. Imperiebyggarna sorterar vi under de stora hotens rubrik. Sekterna, dödskulterna, ideologerna, sorterar vi under förvisso små hotrubriker, men vi är samtidigt medvetna om att de brukas - utnyttjas hette det förr - därför att de är nyttiga idioter i imperiebyggarnas projekt, oavsett om de själva kallar sig vänster, höger eller något tredje. 

Den som satsar på Putin i tron att han vänt imperiebyggandet ryggen förstår inte den dualitet - och förstås maktkamp om territorier, naturtillgångar och annat - som ligger i stormakternas ambitioner. Ryssland, USA, Kina, de islamistiska staterna är, trots inbördes olikheter och rasande stora skillnader i ideologiska system överens om en sak: de vill den totala makten ("det totala kriget", minns ni?) oavsett om de behöver använda militära medel eller ej. När Saudi-Arabien avrättar 47 personer i dagarna reagerar Iran med största möjliga vrede. Innebär det att de skiljer sig åt som statsideologier? Nej, bara att de vill döda olika människor. 

Vi lever i de stora, totalitära ideologiernas stridsperiod. Vi kan med andra ord fundera på vilka gravar vi vill ha och vad vi ska säga till de efterlevande. Tro inget gott om 2016 annat än på den familjära och/eller nära planet. Allt pekar på att det kommer att flyta ännu mer blod. Allt pekar på en våldsam uppgörelse mellan imperiebyggare och kalifatbyggare. Och den uppgörelsen äger rum också på Europas gator och torg. Vi har redan sett förspelet och vet att det kommer mer.