Rännstensskvaller förklätt till journalistik

En pelargon vid namn Astrid, funnen i Älvsbyn. Foto: Astrid Nydahl

 

Det finns skäl att återvända till ämnet.

 

Jag läser den press som finns i min närhet via datorn. Det är de två stora morgontidningarna – tack Lennart! – och de två kvällstidningarna. Lokaltidningen har jag billigt just nu.

Och så läser jag en handfull tidningar på engelska och två på danska. Det jag påstår är rännstensskvaller förklätt till journalistik handlar bland annat om den svenska kvinna, en gång känd som "feministisk" aktivist, som lägger ut pornografiska bilder på sig själv, det handlar om att Madonna skaffat en ny "toyboy", och att alla de bokbrännare som förpestar varje försök till seriösa diskussioner ges omfattande spaltutrymme dagligen (där konkreta terrorhot blir medial underhållning). Så mycket mer finns att säga.

 

Vem ska säga det? Jag blir ju frestad då och då. Men när jag sedan ser vad jag skriver ter det sig så futtigt att det gränsar till det meningslösa. 

 

Egentligen är det mest hösten som konkret årstid jag längtar efter.

I början av september blir det fyra månader sedan jag drabbades av allvarliga hälsoproblem. De förföljer mig dag och natt, de stör mina försök till inre frid. Ändå kan jag inte avstå nätet. Vill inte avstå. Efter ett helt liv som skrivande och frilansande människa lärde jag mig att andas med trycksvärta och papper. Kanske är det just därför som rännstensskvallret berör mig så illa.