Foto© Santérus Förlag |
Recension har jag utlovat. Men jag frågar mig om man alls ska skriva om denna bok, medan Putins vidriga angreppskrig mot Ukraina rasar för fullt. Det är självklart att man kan göra det. Jag anser därtill att boken belyser ett dilemma som manifesteras just i dessa dagar. Känsliga själar som Göran Greider vill helst inte bidra med något till Ukrainas försvar, ty då skulle man satsa mer på krig än fred (???). Vänsterprofilerna i vårt arma land tiger. Fredrik Ekelund har just skrivit i DN om hur den högt aktade poeten Lasse Söderberg i Malmö med orden ”Jag stödjer inte detta!” finner solidaritetsmanifestationer med Ukraina olämpliga.
Nå, jag skriver ändå om boken:
Sven Hirdman: De hemliga rapporterna från Moskva. Från Ryssland 1994 till kriget i Ukraina 2022 (Hans Blix Centrum vid Stockholms universitet/ Santérus förlag)
Det har uppenbarligen varit en vånda för förläggarna när de beslutat utge denna bok. Hirdmans olika mediala framträdanden i samband med Putin-fascismens militära angrepp på grannlandet Ukraina fick ett tidigare förlag att avstå, trots kontrakt. Aryo Makko avslutar sitt korta förord med att Hirdman, oavsett om han haft rätt eller fel, är ”en viktig röst som under lång tid kommer att vara av intresse…”. Det instämmer jag i, trots mina starka reservationer mot mycket av det han sagt och skrivit.
Boken innehåller många dokument – ambassadörsbrev till ministrar och andra – i form av 35 depescher, varav 17 till Lena Hjelm-Wallén, 15 till Anna Lindh och 3 till Laila Freivalds. Men också brev, artiklar och annat.
Under Hirdmans tio år som svensk ambassadör i Moskva – mellan augusti 1994 och oktober 2004 – inträffade en rad dramatiska och avgörande händelser. Han tjänstgjorde då tre ledare styrde Ryssland, från Gorbatjov över Jeltsin till Putin. Gorbatjov hade spelat den centrala rollen iden kommunistiska enpartistaten Sovjetunionens avveckling och begravning. Det var om detta som Putin 2005 skulle säga, att ”Sovjetunionens kollaps var århundradets största geopolitiska katastrof”.
De sociala, ekonomiska och politiska efterspelen skulle bli dramatiska och mycket omfattande. Det återfödda Rysslands angreppskrig mot olika nationer och folk följde först Jeltsin och sedan framför allt Putins maktväg.
Baltikum kom att starkt beröras och än i dag hotar Putin dessa länder med nya angrepp och ockupationer. Till direkt militära angrepp gick det i Tjetjenien och i Georgien där Ryssland var djupt inblandat i Sydossetien, liksom i Dagestan 1999 (som blev förevändningen för det andra Tjetjenienkriget 1999-200), samt Krim 2014. Rysslands roll i Kosova-kriget var också djupt destruktiv och komprometterande. Intressant just nu är att deras forna allierade Serbien deltagit i en viktig manifestationen till Ukrainas försvar!
Jag menar, mot bakgrund av ovanstående, att Hirdman-boken har ett dokumentärt och historiskt värde. Hirdmans långa tid i Moskva, hans personkännedom och hans depescher är förstås långt mycket viktigare än de politiska klavertramp han stått och står för i den svenska offentligheten.
Det Ryssland som Putin format är betydligt brutalare och hårdare, inte bara för en politisk opposition som fängslats, torterats och mördats i rask takt, utan också för ryssen i gemen, som ser sina söner dö i Ukrainas skyttegravar och som tyngs av varubrist, skenande priser och en allt mer omfattande internationell isolering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar