Uppvuxen i ett frireligiöst hem som jag är, hävdar jag sedan tonåren att konsten och litteraturen är viktigare än religionen.
När jag slår upp Poul Vads tegelsten om Hammershøi blir det så uppenbart. Inte ens Höga visan kan mäta sig med hans måleri.
Är det dogmatism att säga detta? Nej, det är en livslång strävan efter friheten som lett mig på sådana tankebanor. När jag var mycket ung i Malmö, just konfirmerad i Missionsförbundet, tog jag det steget.
Med Arrabal på Malmö stadsteater och med den grundläggande tröttheten och uppgivenheten inför familjens predikanter fann jag det sekulära livet och gick hellre den vägen. Det är i själva verket både vackrare och mer magiskt än det kyrkorna kunde erbjuda. Någon brist på helighet har det dock inte funnits i mitt liv!
2 kommentarer:
Helighet och andlighet finns även utanför etablerade religioner.
Just så Anders!Ändå har ju kanske den judiska traditionen varit viktigast för mig under mer än halva livet.
Min första fru brukade säga att helighet för henne var när hon födde våra sex barn. Det har jag burit med mig.
Skicka en kommentar