Levrasjön. Foto: Astrid Nydahl |
Ur ett preliminärt förord till den bok jag just skrivit färdigt, är nedanstående text hämtad. Den har titeln Ett stillastående hjärta - Två sjukhusveckor i maj 2023.
När den utkommer är oklart. Den är skickad till ett förlag. När jag får besked av dem återkommer jag i bloggen. Själv orkar jag inte ge ut fler böcker.
***
Den nionde maj 2023 dog jag.
Ändå sitter jag nu vid datorn och ska skriva om min egen död och återkomsten till livet.
Jag hade inte för avsikt att skriva fler böcker. De två sista jag gav ut – Skanderbegs ättlingar om det albanska folket i Albanien, Kosova och Sverige, 2020 och Sedan möttes vi i Paris. Breven från Anne-Marie Berglund, 2021 – skulle på ett självklart sätt avsluta mitt författarskap, som sedan debuten 1974 omfattar 58 titlar.
Livet själv ville något annat. Hjärtstoppet drog mig tillbaka till skrivandet. Det blev den här boken, som jag skrivit med tacksamhet riktad till all den vårdpersonal som hjälpt mig att återfå livet.
Jag satt på en uteservering när mitt hjärta stannade. Vid bordet intill vårt satt sjukvårdskunniga människor. De ingrep resolut och lyckades få igång mitt hjärta igen. Det är framför allt dem jag vill tacka. Ambulanspersonalen tog sedan över och förde mig till ett triage-team på centralsjukhusets akutintag.
Två veckors sjukhusvård väntade. Alla de människor i vården jag mött och fått hjälp av – undersköterskor, sjuksköterskor, läkare och andra – känner jag en mycket stor tacksamhet för, liksom alla på Kristianstadkliniken som hjälper mig sedan utskrivningen, från personalen i receptionen till sjuksköterskor, AT-läkare och läkare.
Jag överlevde hjärtstoppet, men var sedan nära att krossas psykiskt av den medicin som heter Sertralin. Den berättelsen finns också med här, som en skildring av vad mediciner kan göra när de inte hjälper utan tvärtom skadar och förstör.
Bortom allt som hänt sedan den 9 maj finns det små stapplande steg som kan antyda något annat är lidande och problem.
1 kommentar:
Man ska aldrig säg aldrig, Thomas. Mina intryck av svensk sjukvård är desamma som dina, det gäller bara att komma igenom "spärren".
Skicka en kommentar