Maria Antas: En stor bok om städning. Vardagsessäer och tankeflykt (Schildts & Söderströms, Helsingfors)

Vad har du för städrutiner? Jag städar varje fredag, det har jag gjort i många år. Det innebär att skura toan, byta handdukarna, tvätta allt som samlats, dammsuga golven och ibland också såpatorka hyllor, skåp och annat. Numera, sedan vi bara är två vuxna i huset, händer det allt oftare att jag hoppar över allt utom toan.

Tankarna slog mig när jag läste finlandssvenska Maria Antas nya En stor bok om städning. Den har en så charmig undertitel: Vardagsessäer och tankeflykt. För är det något jag förknippar med städning så är det just tankeflykt. Medan dammsugaren går funderar jag på både intellektuella utmaningar och familjeangelägenheter. Tanken flyger. Tanken fäster.

Antas arbetar heltid med litteratur. På FILI (Finnish Literature Exchange) i Helsingfors har hon sin dagliga gärning. En gång i tiden var hon chefredaktör för tidskriften Astra Nova. Det var där jag lärde känna henne, under min mångåriga medverkan som litteraturkritiker i tidskriften. Antas tillhör den krets av finlandssvenskar som jag både högaktar och älskar. I deras sällskap trivs jag alltid, oavsett om de finns i Helsingfors eller i Västra Nyland. Men som jag sällan reser numera får jag umgås med dem i litteraturen.

Antas har i full frihet, utan planer, synopsis eller baktankar kastat sig in i städningens "problematik". Hon fejar sig fram med orden, hon ser bakåt i historien, hon genomskådar allt-i-hemmet-förljugenheten utifrån egna erfarenheter och hon bläddrar i litteraturens städskatter. Det är verkligen i samling vardagsessäer som man både kan nicka instämmande åt, skratta med och tycka att man nog ändå fick några timmars befriande, kloka och charmiga iakttagelser av det liv vi alla delar, oavsett om vi har rutiner för det eller om vi tar fram redskapen när andan faller på eller när dammtussarna är alldeles för stora och många.

Att Maria Antas dessutom ägnar sig åt digital städning i sin bok gör den ännu finare. För det är just i det kapitlet jag höjer på ögonbrynen och frågar mig själv: har jag texter eller bilder i min dator som skulle krossa mitt privatliv? Nu har jag inte det, men tanken är så självklar att var och en borde drabbas av den. Städa datorn, skura toan och sug upp de värsta tussarna - det får bli min Antasmelodi framöver!