Glöm inte bort fatwornas offer

Lars Vilks föreläser i Köpenhamn. Foto: Thomas Nydahl

Det är lätt hänt att man i det ständigt pågående mediebruset glömmer bort de människor som lever gömda eller med ständigt livvaktsskydd på grund av de mordhot - bland lärda kallade fatwor - som världens islamister sänt dem. Bland de internationellt mest kända finns förstås sådana som Salman Rushdie, Geert Wilders och Ayaan Hirsi Ali. I Danmark finns sedan länge Muhammed-tecknare som Kurt Westergaard, och här hos oss konstnären Lars Vilks, vars Rondellhund fick blodet att koka både i den muslimska världen och i de svenska avkrokarna. Igår summerade Lars Vilks själv sina erfarenheter av det beskyddade livet och skrev bland annat:

"Avsnittet Jihad Jane i det utdragna konstprojektet Rondellhundens äventyr blev inledningen till ett för min del alltför händelserikt år vilket avslutades med Stockholmsbombarens tragiska död, han sände en mindre vänlig sista hälsning till mig. Sedan dess lever jag med ständiga livvakter, något som alltså snart har pågått i tre år. Ingen dager synes än.

Ska man finna sig tillrätta med en sådan livsstil är det en fördel om man som jag har regelbundna vanor och rutiner. För det innebär att jag sitter i husarrest samtidigt som jag har den fulla friheten att dirigera mitt entourage vart jag önskar.

Möjligheterna till missbruk föreligger med denna enorma taxitjänst men man kan inte påstå att jag har utnyttjat detta. För det har sina sidor att komma inklampande med sitt följe vart jag än blir styrd min kosa. Och det är ingen tvekan om att det är bättre att inte behöva än att ha livvaktsskydd. Det skydd som jag har fått är svårt att avveckla eftersom det räcker med ett fåtal benägna islamister för att hotbilden ska vara allvarlig. Man kan ju bara tänka sig annonseringen att ”Nu slipper Vilks sitt livvaktsskydd” svårligen kan betraktas annat än som en invit. För hur man än rensar och även om den islamistiska terrorn falnar i styrka kommer det att ta tid att kunna se den enbart i backspegeln."

 
Glöm inte bort dessa människor. Skänk dem inte bara en tanke utan skriv också om dem med jämna mellanrum. Ingenting kunde passa de mordiska islamisterna bättre än tystnaden och glömskan.