måndag 21 oktober 2013

Kan det vara en ny förkrigstid vi lever i?

Köpenhamn, februari 2012. Foto: Astrid Nydahl
Timmar av återseende. Strandskogen av ensamhet. Mossa, kottar och tallkvistar. Tankarna på Stefan Zweigs memoarer:
"Solen lyste stark och klar när jag gick hem. Med ens gav jag akt på min egen skugga framför mig, precis som jag såg det förra krigets skugga bakom det nuvarande."
Hur vet en människa när hon lever i en förkrigstid? Förmodligen inte förrän kriget brutit ut och hon kan säga att hennes värsta farhågor besannats. Zweig skriver slutraderna i sin bok när Hitlers Tyskland angripit Polen och England förklarat Tyskland krig. Han skulle inte leva länge till. Han såg inte någon möjlighet att fortsätta leva i en värld där massmordet skulle bli vardagsmat:
"Vi som redan bar ödets brännmärke var alltså hänvisade till oss själva..."

Medicinerna är hämtade på sjukhusapoteket, det finns kaffe och isvatten för eftermiddagen. Jag ska snart ta itu med Zweig igen, den plågsamma frågan hänger över mig hela tiden:
"Ju mer den politiska spänningen skärptes, desto mer drog jag mig undan alla samtal..." 
Kan det vara en ny förkrigstid vi lever i? Bör vi dra oss undan alla samtal? Eller kanske precis tvärtom?


6 kommentarer:

Anna Brodow Inzaina sa...

Vi bör dra oss undan för att skydda oss från att dras med, men inte sluta reflektera och ge uttryck för ett annat förhållningssätt, precis som du gör. Du står stark mitt i stormen!

Björn Nilsson sa...

Själv har jag sett paralleller med tiden före Första världskriget ganska länge nu. Första Irakkriget var ju en internationell aktion som påminde om när en annan internationell aktion spöade upp de stackars kineserna under 'Boxarupproret' 1900. Sedan sprack enigheten mellan stormakterna, både 1900 och mot slutet av 1990-talet.

Risken kanske inte var så stor, men det kunde ändå ha utbrutit en farlig direkt konfrontation mellan USA och Ryssland för några veckor sedan i Medelhavet. Det räcker med att någon trycker på fel knapp vid fel tillfälle för att det skall bli katastrof. Men det verkar ha fixat sig. I stället fortsätter diverse krig och väpnade upptåg på lägre nivå. Första världskriget föregicks ju också av bland annat två krig på Balkan och diverse otrevligheter i det som numera kallas Tredje världen.

Men man skall nog inte ta historien som ett facit för framtiden. Det är möjligt att Ryssland, Kina, BRICS m.fl. stater på uppåtgående nu håller på att få en sådan tyngd att de gamla industriländerna med USA i spetsen tvingas att uppföra sig bättre framöver. Det är fascinerande att se hur en världshistorisk brytning nu sker. Men den är inte helt oväntad - att den västerländska dominansen var på upphällning har vi sett länge. Frågan är väl närmast om de gamla industriländerna kan samla ihop sig och gå vidare på ett värdigt sätt. Där kan man verkligen sätta ett frågetecken.

Björn Nilsson sa...

PS. Glömde svara på slutfrågan. Det är klart att vi skall tala, med mycket hög och klar röst, särskilt till de idioter som försöker dra in oss i NATO. För där har vi faran för egen del. DS

Anonym sa...

Zweig lär ha definierat ondskan som en naturens tillfälliga kaos.
Eller så är kaos naturens naturliga tillstånd?
Och vi då, den ordning entropin äter med och genom?
Inte vet jag men en får väl vara inställsamt förvånad varje gång en vaknar och mår hyfsat.
HUBERT804iTECTSI

Thomas Nydahl sa...

Tack ska ni ha. Inspirerande med flera kommentater en tidig måndagsmorgon.

Svensson sa...

Fram till cirka februari 2012 trodde också jag på att storkriget var i faggorna. Men sedan dess är jag optimist. Libyen 2011 var det sista, av elitmedia startade kriget av den gamla typen. I övrigt har det ju lagt sig i Syrien. Skiftet augusti-september i år utmynnade krisen som synes i en fredlig lösning. DN:s krigshetsande (för att ta ett exempel, Wolodarski förespråkade ju bombning av Syrien) hade ingenting för sig.

Jag är som antytt helt optimistisk nu att världen står inför en varaktig fred. Det blir inget storkrig. Här är ett blogginlägg där jag framkastar möjligheten att dessa tider är fredligare än någonsin. Sorry, men att tala om risk för krig och elände nu är inte i takt med tidsandan. Det var vänt.

Problem finns, allt är inte väl i världen. Men vad som återstår är upprensningar av kvardröjande elände, inte Sju Svåra År (dessa var 1996-2003 sägs det).