tisdag 29 oktober 2013

Norska Document som papperstidskrift



Så har det äntligen kommit, första numret av norska Document på papper! Det har blivit en sober, seriös och mycket intressant tidskrift i stort format (A4) på 184 sidor, späckad med information och illustrerad med både klassiska bilder (Daumier, Da Vinci, Dürer) som nya originalarbeten i den satiriska traditionen.


Document är en nättidskrift - Document.no - som startades 2003. Så det är i samband med tioårs-jubileumet man utger första numret av det som förväntas bli en tidskrift med fler nummer i framtiden. Document har som underrubrik "Politisk analyse, kommentarer, essays og reportasjer". Eldsjälen är förstås Hans Rustad. Han är också ansvarig utgivare och med sig i redaktionen har han som fasta medarbetare Nina Hjerpset-Østlie och Christian Skaug.

Tidskriften är indelad i ett antal avdelningar, där den första om "norska ögonblick" är mest omfattande. Document är en tidskrift som dagligen dokumenterar och belyser norska missförhållande, problem och fenomen som landet förvisso i mångt och mycket delar med oss andra. Andra avdelningen handlar om "världens rikaste land" och man förstår genast det centrala temat. I "broderfolkets väl" ser vi oss själva i spegeln som svenskar. Rustad skriver om "svenskesyken", en text som borde finnas tillgänglig på svenska för svenska läsare. Gästskribent i detta avsnitt är Mikael Jalving, mannen som enträget vill måla vårt porträtt, det som sällan är särskilt smickrande.

I tidskriftens fjärde avdelningen behandlas det ämne som är föremål för omslagsbilden: "den arabiska våren". Sist kommer en avdelningen recensioner och sedan Dextrocardia och Kleggen, det sista som en liten sockerbit till de humortörstande.

Merparten av materialet har publicerats på Document.no våren 2013, men här finns också sådant som går långt tillbaka i tiden och kastar ett ljus över de senaste tio årens utveckling, hemma i Norge och ute i världen.

Jag betraktar utgivningen av Document som ett fint historiedokument, en rejäl sak tryckt på papper. Den kommer att hamna i hyllan för litteratur om förändringen av våra skandinaviska samhällen, som en samling viktiga debattexter och dokumentationer både av det vardagliga (våldtäkterna, rånen, nyfattigdomen, islamiseringen, mediapropagandan, demografin) och det idémässigt övergripande. I förordet skriver Hans Rustad:
"I detta nummeret har vi samlet noen av de viktigste artiklene fra første kvartal. Nummeret åpner med to specialskrevne artikler om demografisk endring i Norge och Oslo. De som ignorerer fakta har et problem. Disse talene er hentet fra SSB:s egne tabeller. Hvis borgerne ska kunne danne seg en oppfattning av hva som skjer er første krav at noen uhildet forsøker å fortelle dem det."
Den största tillgången hos Document har jag sedan flera år ansett var att man berättar istället för att propagera, man använder en klok och saklig ton istället för en av krigsmetaforer mättad agitation. Document skiljer sig i det avseendet inte minst från svenska nätsidor där förolämpningen och aggressionen tycks vara de främsta drivkrafterna. Document är däremot en trovärdig, saklig och mycket upplysningsrik källa till kunskaper om vår arma samtid.

Tidskriften Document är ett måste för oss som aldrig tar pc:n med i sängen, och som hellre läser på papper än på digitala skärmar. Jag håller tummarna hårt för att detta ska falla väl ut och bli en regelbundet utkommande tidskrift.

Här kan du göra din beställning av Magasinet Document: http://www.document.no/bestilling/



3 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Varför står det 'shia' på gubben med bombbälte? Så vitt jag vet är det bara vissa sunniter som är islamistiska självmordsbombare (och en gång i tiden var ju den vanligaste självmordsbombaren en tamil från Sri Lanka som över huvud taget inte alls var muslim av någon sort).

Thomas Nydahl sa...

Björn, det är förvisso inte min teckning. Men nog har du hört talas om gudspartisterna i Libanon, Hezbollah? Shia så det stänker om det!

Björn Nilsson sa...

Minnet kan svikta, men minns jag rätt är de operationer H. utförde (mot USA:s marinkår, och var det inte fransoser också?) av ungefär samma typ som utfördes av de japanska kamikazepiloterna. Men man hade lastbilar fulla med bomber i stället för flygplan. Målen var militära i båda fallen. Inte av den typen där en person med bombväst spränger sig själv bland civilpersoner. Jag tror det kan vara en viktig skillnad där.