Postmodernt renhetstest

Galleria Boulevard, Kristianstad, under uppförande. I fredags öppnade den nya konsumtionsmarknaden. Foto: TN

"I den postmoderna världen av fritt konkurrerande stilar och livsmönster återstår ett strängt renhetstest som var och en som söker inträde måste klara: man måste kunna bli förförd av den oändliga möjlighet och ständiga förnyelse som uppammas av konsumtionsmarknaden, kunna glädja sig åt möjligheten att ta på sig och av sig identiteter, kunna ägna sitt liv åt en ständigt pågående jakt på allt intensivare sensationer och allt mer upplivande erfarenheter. Det är inte alla som klarar testet. De som inte gör det är den postmoderna renhetens 'smuts'" (Zygmunt Bauman: Vi vantrivs i det postmoderna, översättning av Sven-Erik Torhell).

I många år har jag periodvis läst Baumans kritik av det postmoderna, kombinerat med Adornos Minima Moralia. Jag är tillbaka hos dem nu. Det beror helt enkelt på att jag hos dem finner så mycket som är relevent för arbetet om identitärerna. Kritiken av postmodernismen och konsumismen är en integrerad del av det som är den grundläggande kritiken av identitetslösheten. Adorno skriver:

"Ödeläggelsen av de europeiska städerna verkställer bara på samma sätt som arbets- och koncentrationslägren, den dom som den inneboende tekniska utvecklingen för längesen fällt över fenomenet hus." (Minima Moralia, översättning av Lars Bjurman).

Man kunde med Adornos ord egentligen skriva att det jag försöker säga för längesen sagts. Vad är poängen med att säga det igen? Kanske för att påminna om tankar som också idag 2013 är mycket giltiga.