Om Axess och det bruna stöveltrampet

Feldherrnhalle 1935.

Eftersom Axess-redaktören Johan Lundberg nu deltar i lögnmaskinen på nätet finns det anledning att ånyo publicera denna text från i juli. Lundberg ljuger om orsaken till att jag lämnade samarbetet med Axess. Han vet att han ljuger, men jag får påminna honom och hans hejarklack om vad det var som hände. Texten kan te sig föråldrad, valet är genomfört och SD har valts in i riksdagen. Ändå vill jag visa den, om inte annat därför att Lundbergs lögner inte kan stå oemotsagda. Det politiska lögnmaskineriet är sig likt alltid och överallt och det blir sannerligen inte vackrare för att det är Lundberg som bidrar till det. Här är min gamla text för den som vill ta reda på hur det förhöll sig före valet:

"Sydsvenskans egen konstkommissarie Eva Ström backar inte en tum utan fortsätter lika dumdristigt som målmedvetet att måla in sig i ett hörn. När hon avkrävs svar på vilka målningar som präglas av nazi-estetik på utställningen Figurationer, så anger hon nu målningen Winterreise av Christopher Rådlund, en målning med i Ströms ögon obehagligt apokalypiska och ödesmättade undertoner..."

Så skrev Johan Lundberg den 30 juli 2009, för ganska exakt ett år sedan alltså.

Den 14 januari 2010 skrev han: "Jessica Kempe ger sig inte, utan fortsätter att beskylla mig i synnerhet och Axess i allmänhet för att vara rasister och nazister."

Alla som har följt Axess-bloggen vet ungefär hur denna debatt såg ut. Johan Lundberg argumenterade för det orimliga i att associera den nya, norska konsten till ett slags nazistisk estetik. Hans två främsta måltavlor var just Eva Ström (i Sydsvenskan) och Jessica Kempe (i Dagens Nyheter).

Det var en viktig debatt. Jag hade inga problem med att skriva under på det som Johan Lundberg argumenterade för. Nazi-kortet är något av det mest motbjudande av alla som används i den svenska "kulturvärlden".

Så kommer Axess-bloggens nya stjärna, Anna Ekström, den 22 juli, med sin bloggpost om bröderna Ekeroth i Sverigedemokraterna. Hon hade inte mycket i sak att anföra mot dem, istället tog hon fram nazi-kortet, stämplade dem som både jude- och muslim-hatare och associerade till sin familjs bakgrund i Hitler-Tyskland.

Hon utmålar för läsarna en bild av kommande pogromer i vårt land om SD väljs in i riksdagen: "Skulle Ekeroths tystande ord bli till lag eller laglöst våld hoppas jag att något land förbarmar sig över alla oss som flyr för att vi sagt det vi inte borde ha sagt."

Vi som inte är SD-anhängare skulle komma att tvingas i landsflykt (kommentar 4/10: Är inte detta en extrem ståndpunkt? Är inte detta vad som klassiskt kallas att måla fan på väggen?). Ekströms text utlöste en storm av kritik. Redaktör Lundberg teg som muren.

När han idag äntligen tar till orda säger han: "Om Anna Ekström skriver i ett blogginlägg att hon får associationer till totalitära ideologier, till stöveltramp och åsiktskontroll, när hon debatterar med Kent Ekeroth, så förutsätter jag att hon som kunnig i dylika frågor kan argumentera för sin sak, när hon ställs mot väggen. Hon är engagerad att skriva på Axess-bloggen på basis av dokumenterade insikter och kunskaper om islamism, antisemitism, politisk extremism, kulturhistoria osv. Och: sista ordet är i den frågan inte sagt; utvärderingen ännu inte gjord."

Alltså: om denna kvinna, som uppenbarligen saknar grundläggande kunskaper om islamism, nynazism och judehat, skriver att hon associerar till nazismen - samma typ av argument som Eva Ström och Jessica Kempe använde i figurationer-debatten - då är det plötsligt helt i sin ordning.

Ser inte Johan Lundberg själv att han är ute på hal is? Förmodligen gör han inte det. Och när nu detta står klart för mig, undrar jag om inte han och resten av redaktionen på Axess mer är politruker än redaktörer. Plötsligt argumenterar de som en politiker som tagits på bar gärning med byxorna nere. Anna Ekström måste försvaras, eftersom hon "är engagerad" att tänka och skriva som hon gör.

Det är ju valår, och jag förstår att småpartiernas framtid står på spel. Från att vara en fri och fräck debattör i det svenska kulturlivet förvandlas Axess till att bli kristdemokraters, centerpartisters och folkpartisters främsta språkrör. Anna Ekströms bedrövliga pekoral kan man med fördel studera samtidigt med Axess-bloggens menlösa och ja-sägande Almedalsrapportering. Jag tror inte att vare sig det ena eller det andra gör något som helst intryck på det verklighetens folk som man tror sig tala för.