tisdag 5 oktober 2010

Från hjärtat.

Denna blåsiga och gråa oktobertisdag vill jag skriva en helt kort rad riktad till mina läsare. Under sommaren och hösten blev tillvaron alltmer turbulent för mig. Det hade flera olika skäl: psykiska, politiska, ekonomiska, sociala. Det slutade med att jag raderade min blogg sista veckan före riksdagsvalet.

Jag vet att jag sårat människor. Både i skrift och tal har jag uttryckt mig sårande. Jag vill därför be om ursäkt och hoppas att min blogg ska bli mindre turbulent under hösten och vintern. I möjligaste mån ska jag försöka låta bli att skriva om den svenska partipolitiken. Egentligen borde det inte vara svårt att avstå. Det räcker att resonera kring hur den påverkar våra verkliga liv, hur män och kvinnor i parlament och lokala församlingar trycker på knappar som skalar bort grundläggande sociala trygghetssystem för människor som är utförsäkrade, sjuka eller arbetslösa, som saknar varje form av ekonomisk grundplåt och som därför kan kastas ner i en bottenlös och tröstlös tillvaro. Ja, det räcker att skriva kring sådant. Räcker och blir över.

Däremot kommer mina dagliga texter om litteratur, musik och liv alltid att genomblåsas av filosofiska och politiska idéer och traditioner. Europa, och i synnerhet Sverige, är inte en stabil ö i en kaotisk värld. Rakt tvärtom. Varje turbulens och varje genomgripande förändring bär i sig fröet till nästa radikala steg mot ett slags avgrund. Jag tycker mig stirra ner i den mest varje dag.

Foto: U.W. Finland.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Thomas, din blogg är en av de genuint intressanta. Egensinnig, ärlig och kunnig. Andra bloggar i denna högkvalitativa klass, skrivna av vad jag betraktar som solitärer, bloggar som jag följer är Lars Gustafssons och Lars Vilks. Att du visar temperament hör till och är i förekommande fall förlåtligt.

Ann sa...

Thomas

be inte om ursäkt för den du är. Din blogg är vandring i långsamhet där varje steg prövas och där varje andetag blir nytt...

Du är du och du finns i alla dina ord här.
Kan man inte se får man kanske söka sig bort.
För mig betyder dina ord eftertanke och även om jag inte alltid instämmer i dina så väcker du alltid något.
Dessutom har du så många kunskaper som vi läsare får ta del av, för det är jag tacksam.

Skriv och lev.
Kram/Ann
För mig betyder

Inre exil sa...

Tack till er båda. Jag försöker och försöker... och ibland blir det fel. Det handlar alltid om att jag blir förbannad och låter det färga texter. Det ska jag anstränga mig för att låta bli. Men tack för era uppmuntrande ord, de är betydelsefulla! Thomas