Tidskriften Essä -två nya nummer

Tidskriften Essä, de två senaste numren

Tidskriften Essä är unik i den svenska litterära floran - allt glesare som den är - av det enkla skälet att den i praktisk handling avvisar hela den popkultur som dominerar svensk litterär scen. Att Essä har en enda person som redaktör sedan starten - hon heter Emi-Simone Zawall - och en enda formgivare - han heter Jens Andersson - sätter förstås sin tydliga prägel på den, och ger den en övertygande kontinuitet.

De två senaste numren har tema Öst och Väst, dubbelnumret 15-16, och nyutkomna Atomenergiutredningen, nummer 17. De mycket olika innehållen visar på tidskriftens vitalitet och förmåga att överraska sina läsare.

Som alltid är innehållet byggt kring en originaltext som inbjudna författare skriver sina texter runt, eller låter sig inspireras av.

I nummer 15-16 handlar det om målningen av Gustaf Cederström med Karl XII sittande på ett fält utanför Poltava. Vid sidan av honom står den ukrainske hetmanen Ivan Mazepa och pekar "ivrigt ut över landskapet." Däri ligger förstås en historisk gåta. De medverkande är Charlotta Krispinsson, Staffan Vahlqvist, Janken Myrdal, Jesper Roine, Michel Ekman, Marie Silkeberg och Peter Handberg. Det är, försiktigt uttryckt, ett mycket rikt och läsvärt nummer.

I nummer 17, vars trycksvärta knappt hunnit torka, är ämnet så överraskande att till och med jag "tas på sängen" som det heter. Jag läser ju sängliggande på grund av sjukdom. Men den omfattande, centrala texten är SOU 1956:11, d.v.s. dokumentet om "Atomenergien", ett "betänkande med förslag avgivet av 1953 års atomenergiutredning". De omslutande essäerna är skrivna av Per Högselius, Charlotta Weigelt, Axel Andersson och Elise Karlsson.

Som sagt: tidskriften Essä är till för den som betraktar läsandet och livet som redo för överraskningar.