fredag 17 februari 2023

Tidens gång fångad på bild

Foto: Astrid Nydahl

Tidens gång, ett exempel:

Vid Trafalgar i London står Astrids barnbarn Simon (han fyller 29 i år, plåtslagaren med egen firma), min son Tobias, död sedan oktober 2014, och jag själv som hade glömt färgen på mitt skägg (vilket numera är vitt, förstås), och dessutom med fingrar som det gick att ha vigselring på (det gör det inte längre, därtill har artrosen krökt dem för mycket).

Sjuttio år gammal är det hög tid för mig att reflektera över livets och tidens gång. Mycket förtränger jag, helt enkelt för att det är smärtsamt, tämligen motbjudande och sådant jag önskar aldrig hade funnits i mitt liv. Det gäller helt skalan från det mest intima privatlivet, till det politiska liv som drev oss i armarna på det totalitära.

Å andra sidan finns det mycket som är i allra högsta grad minnesvärt. Bland alla böcker - de är drygt femtio stycken - jag skrivit och utgivit under åren 1974 - 2021 finns det spår och märken efter sådant. Det kanske är en liten smula levnadsvärt som därmed också blev till både nytta och glädje.