måndag 22 maj 2017

Morallagar, ansvar och förstörelselusta

Alexis de Tocqueville 1805 - 1859
"Människosläktet har vissa universella och bestående behov som har givit upphov till morallagar vilkas överträdelse alla människor spontant, alltid och överallt, har förknippat med begrepp av tadel och skam. Att undandra sig dessa lagar kallade de att handla illa, att underkasta sig dem att handla rätt." 

(Alexis de Tocqueville: Om demokratin i Amerika, bok 2, kapitel arton Om hedern i Förenta staterna och andra demokratiska samhällen, översättning av Ervin Rosenberg).

Under helgen har jag vandrat stilla i två städer. Den ena väldigt liten, den andra en aning större. Jag har gång på gång stött på saker som fått mig att undra över mänskligt beteende. Äldre tåg förde människor gratis mellan två platser för att visa att gamla museiföremål ännu idag fungerar. Någon hade varit framme och i rött sprayat otäcka och vulgära ord tåget. I parken intill lämnade man sina picknick-korgars rester kvar på gräsmattorna. Papperskorgarna, väl synliga överallt, var långt ifrån fulla men av någon anledning hade det tett sig för svårt att kasta avfallet där. På ett nybyggt hus hade man på den glänsande marmordelen sprayat samma ord som på tåget. 

Finns det någon gemensam skamkänsla kvar? Varför kan den gemena handlingen, förstörelselustan, leva parallellt med ett samhälle där något slags gemenskap ändå tycks ha fungerat under längre tid? Jag nöjer mig inte med svaret att "de alltid har varit så" - eftersom mycket av det jag ser och erfar var i det närmaste okänt i mitt tidiga livs år på Lorensborg i Malmö. Det var å andra sidan ett helt annat samhälle. Man kallade det för folkhem. Vad ska man kalla det vi ser idag? Det finns förvisso inte några gemensamma morallagar i det Sverige vi nu lever i. Var och en tycks strunta i de övriga. Individualismen, den gränslösa egoismen och samhällsfunktioner som mest liknar välgörenhetsbasarer har knappast främjat en fortsatt känsla av gemensamt ansvar. Vad spelar det för roll om jag lämnar mitt avfall på den gemensamma gräsmattan när andra ändå gör likadant? Så sprids en känsla av förstörelse och förfall.