onsdag 29 juli 2015

Ny dikt av Kaj Svensson

Foto: Astrid Nydahl
Kaj Svensson

STRANDENS LJUS


              inde wirt
               erluchtet

                (Paul Celan)


Strand, snöfall;
mörkt ljus
från havets botten

Döden är närmre
livet än du tror
Jag har gråtit
mig till sömns varje natt
utan att förstå
vad som var fatt

Jag har gått
genom helvetets portar
och druckit den beska drycken –
men till vilken nytta?
Om jag kunde
skulle jag stena er alla
för de brott ni begått
under er svarta fana …

Men skeppet har lagt till;
alla går av
stödda på käppar;
mörka vandrare
i skuggorna på kajen … 

Jag är ensam,
det har jag alltid varit
Men nu är alla här:
Dåren, Gycklaren, Hycklaren,
Döden, Prinsessan
och den babblande Poeten

Någon sa: ”Månen
är tidens spegel”;
någon annan sa: ”Här är många håll
och olika vinklar”;
någon räknade högt:
”3+3+6 = 9”

Ju mer jag förtvinar,
desto mer upplever jag,
men du vill att jag förnekar
det uppenbara:
den kanonmullrande ångestens krevader
Men så ser jag där, plötsligt:
bärnsten, gyllene honung
stelnad i sanden

Min hand är nu en lykta
över tarotkorten
för Ingens drömmar –


Inga kommentarer: