måndag 13 april 2015

Sevedsplan från Svinaryssland till Flygande mattan


Bensinmack på Dalaplan i Malmö 1960.



















Sevedsplan, barndomens fasta punkt, kallades av oss bara Seved. Alla visste var Seved låg. Femtio år före min födsel kallades bostadsområdet för Svinaryssland. Det berodde dels på att den fattiga arbetarbefolkningen hade grisar på bakgårdarna, dels på att Malmöborna tyckte att Sevedsplan låg lika långt bort från staden som Ryssland.

Martin Andersson skrev i Sydsvenskan 2013 intressant om områdets historia:
”Marken tillhörde en gång Skabersjö gods. En Hans Bauert köpte en fastighet som han döpte till Sophielund efter sin hustru Sophia Charlotta av Trolle. Bauert anlade också en park som ska ha legat ungefär där Sevedsplan ligger idag. När Malmö stad inkorporerade Sofielund 1911 började man bebygga marken. Husen öster om Sevedsplan uppfördes redan i mitten av 30-talet. Vilken Seved som har gett namn åt Sevedkvarteren är lika svårt att veta som att veta vilken Jesper som namngett Jespersgatan. Men faktum är att det bara finns ett Sevedsplan och en Sevedsgatan i hela riket. Ett ovanligt namn på ett unikt område.”
Idag är Seved ett arabiskt och somaliskt territorium, men några nya öknamn har jag inte hört. Det ymnighetshorn som socialtjänsten i området utgör har däremot resulterat i projekt som lokalen Flygande mattan, klotterpedagogiken Mural Seved, Ung i Seved (där man lär sig att ”inte döma folk efter utseendet” vilket Mohamed påpekar i ett lokalt nyhetsblad), Sofielundsfestivalen på Sevedsplan, Odla i stan på Rasmusgatan, och förstås en hel del annat.

Problemet med Seved har ju flumpedagogiken sedan länge identifierat: ”ungdomarna är sysslolösa”. Därför har man slängt in så mycket ”sysslor” man kunnat, utan att de verkliga problemen har konfronterats. Narkotika- och vapenförsäljningen får man anta sköts på frilansbasis, liksom misshandelsfallen och dödsskjutningarna. Inte ens den lokala polismyndigheten verkar vilja lägga sig i det som sker. DN summerade läget i ett reportage 2011 som inleddes med orden:
”Det är fredag kväll på Rasmusgatan i stadsdelen Seved, det senaste området i Malmö som uppmärksammats för sin gängdiktatur. DN försöker gå in i den lilla kvartersbutiken Ziyad men möts av fyra aggressiva unga män. – Här har ni inget att göra, säger de. Försvinn från våran gata!”
Reportagets slutord har en apokalyptisk ton:
”En polis som vill vara anonym avfärdar allt tal om att gatugänget sökt sig till kriminalitet på grund av brist på fritidsgårdar och samlingslokaler. – Det här är inga ungdomar, de flesta är över 20 år. Det är försent att lägga något krut på dem. De är förlorade. De kommer antingen att dö av en överdos eller bli skjutna i någon gänguppgörelse. Det är ingen gammal förbittrad polis som säger detta, men han verkar något uppgiven. Han lyfter knappt på ögonbrynen när en av de unga männen ivrigt visar upp en stor tatuering över hela vänstra sidan av bröstkorgen: ACAB, All Cops Are Bastards. Alla snutar är svin.”
Så ser det forna Svinaryssland ut. Min barndoms trygga Sevedsplan är dagens Flygande matta.


4 kommentarer:

Anonym sa...

vilken deprimerande läsning. det blir inte lätt att vända denna "utveckling". men det måste göras.

einar askestad

Karin sa...

Sorg Thomas!
Men för varje dag blir jag mer och mer tacksam överatt jag fick möjligheten att leva i 1950-talets Sverige.

Björn Nilsson sa...

Smågangsters är påfrestande. De stora fula fiskarna springer inte ute på gatorna och trakasserar folk. Minns för övrigt när Hells Angels etablerade sig någonstans i Skåne. Folket på platsen var oroade. Dåvarande justitieministern (var väl Freivalds?) åkte ner och talade om att myndigheterna inte kunde göra något. Typiskt för ett samhälle som håller på att spricka och tappar förmågan att ta itu med grundläggande problem. Eller om vi skall kalla det "typiskt för den nyliberala staten som minsann inte ska blanda sig i hur folk lever!" Och kan staten inte göra det så klarar man inte av att vrida om näsan på buset heller.

Anonym sa...

Är född i området 1956 men flyttade -66. Då fanns det en källarlokal som användes av kyrkan som man kunde besöka på söndagar. Vi spelade fotboll på gårdarna. På 70-80 talet var det mycket svenska narkomaner, och sedan slutet 90 talet blev det invandrarområde med mest somalier. MKB som tog in dessa. Efter detta blev det mycket irakier och numer så kör det omkring en irakier som en dag sa till en fastighetsägare att han tjänar lika mycket på knarkförsäljning på en dag än vad denna fastighetsägare tjänar på en månad. Fräste iväg med flott Mercedes. En del romer sköter sin del av knarkförsäljningen och alla inkl.polis vet vem som säljer. Black Cobra som är ett invandrargäng bestående av mestadels unga irakier styrde ett tag, men dessa lär vara borta. Finns f.n. en klick kvar i området och vuxna ungdomar står o hänger på gator.
Arbetslösheten stor.
Det har dock kommit in en del seriösa fastighetsägare nu, så området är på väg upp.
Mitt hjärta gråter när jag besöker området.